Om konsten att tala och leva i kör

En talkör har huvudrollen i Wajdi Mouawads nya pjäs, Notre innocence. En talkör bestående av 18 skådespelare i åldrarna 22-30 år. En generation. Den vi kallar Y-generationen, därför att sladden till deras hörlurar formar ett Y. Denna generation född på 90-talet vars hela verklighet ligger i mobilen – på Insta, FB, YouTube och Snapchat. Som inte vill ”bli något”, om det inte är roligt. Tror i alla fall vi som är lite äldre.

I Notre innocence, som just haft premiär på nationalteatern Colline i Paris, talar dessa unga på ett alldeles överväldigande sätt i kör. Under minst 30 minuter står de alldeles stilla, samlade i grupp, och återger alla de fördomar de möter. Inte minst från den så kallade 68-generationen, den som har avverkat alla uppror och revolutioner, så att ingenting återstår för 90-talisterna mer än att vara bortskämda och tro att allt i livet serveras som räkmacka.

Det är med en samlad, stark röst dessa unga skådespelare ger uttryck för sin leda att ständigt avfärdas som viljelösa och självupptagna. Trötta på att betraktas som en neutral passage i mänsklighetens utveckling, génération corridor (korridorgenerationen) som Wajdi Mouawad låter dem benämna sig.

”Vem tror ni att vi är?!”, frågar de indignerat, med en mun.

Och de beskriver en samtid där individen förväntas definiera sig själv genom rätt val som konsument, med rätt antal fiber i maten, vegan, ekologisk, med kundkort och poäng. Och de mässar rytmiskt fram på smart amerikanska alla sexuella trick och njutningar de ska känna till och uppleva.

Partout la performance! – överallt prestation, överallt prestation, alltid prestera. Detta säger kören kanske 75 gånger i rad, med maniskt inträngande artikulation, som en fysisk besvärjelse.

Denna talkör kommer att stanna inom mig länge. Wajdi Mouawad gör den till språkrör för en generation som längtar efter att få visa sin specifika radikalitet och livslust. Som längtar efter att bli sedd och förstådd i just det den formulerar.

Notre innocence handlar om hur dessa 18 unga vuxna söker skapa gemensamma plattformar för att förena sina särarter i en kreativ solidaritet. Den handlar om hur de ska känna ansvar för att tillsammans förmedla något bortom sig själva. Trots att de sinsemellan har olikheter och skilda förutsättningar.

Att likt en kör finna ett delat språk, en gemensam rytm, fast med olika röstdjup och accenter – det förefaller vara en god början. Liksom att identifiera den oskuld som alla våra livshandlingar bottnar i. Notre innocence – vår oskuld.

Paris 17 mars 2018
Theresa Benér

Notre Innocence, Théâtre National de la Colline, Paris, t o m 11/4 2018, därefter turné

Foton, Notre Innocence, Théâtre National de la Colline, Paris, Tuong Vi Nguyen