Objekt, marionetter och fantasi – i levande teater
Det näst sista jag såg av liveteater i Paris, innan all levande scenkonst inför publik tills vidare upphörde i Europa, var den franske scenauteuren Joël Pommerats senaste verk, Contes et légendes (Sagor och legender). På ett nästan profetiskt sätt behandlar uppsättningen hur vi människor i en nära framtid kan tänkas leva och umgås med robotar. Unga, skickliga skådespelare agerar robotar i föreställningen, lite lätt avvikande, vänliga humanoider som programmerats att reagera på tilltal och interaktion med människor.
När vi andra sover behöver de laddas, och ibland måste deras programvara uppdateras, ungefär som när vi människor ger oss själva en omstart med spauppehåll, en dag på stranden eller några timmar i hängmattan.
När nu scenkonstnärer i hela världen tvingats avbryta sina projekt och fundera på annorlunda former för närhet på scenen och bland publiken kanske robotar skulle kunna komma till undsättning? Då tänker jag primärt på det som i alla tider har varit ställföreträdande eller kompletterande figurer inom teatern, nämligen marionetter. Om två rollfigurer behöver närma sig fysiskt kan de ju göra det via dockor, eller andra objekt som finns att tillgå. Det skapar dessutom en intressant mångtydighet i gestaltningen: skådespelaren spelar en roll som via en marionett också antar en roll, i rollens namn, så att säga.
Det brittiska kollektivet Forced Entertainment har i fem år turnerat på festivaler med en virussäker tolkning av Shakespeares samlade verk: Table Top Shakespeare. Varje pjäs återberättas under knappt en timme av en ensam skådespelare vid ett bord, ca 1 x 1 meter. Till sin hjälp har skådespelaren allehanda vardagliga heminventarier och produkter: ketchupflaskor, pillerburkar, glas, ljusstakar, senapsburkar, sugproppar – ja alla möjliga ting som kan stå upp. De används som skådespelande dockor i de suggestiva, dramatiska pjässkildringarna. Vi åskådare blir medagerande med vår fantasi; det är inga svårigheter att leva sig in i Ofelias öde, trots att hon spelas av en hårsprayflaska, eller att se en armé av tändsticksaskar vältas i en hård strid. Här kan du se ett litet utdrag från en av föreställningarna >>>
”Fantasin blir paradoxalt nog bara lyckligare ju mer man ger den, för det är en muskel som gillar att leka”, skriver Peter Brook i essäboken There Are No Secrets från 1993. Nyss fyllda 95 är den legendariske Brook fortfarande aktiv och nyfiken på att undersöka scenkonstens möjligheter i nya projekt. Verksam i Paris sedan 1970 har han som alla andra varit hemmabunden denna coronavår – men inte passiv. Instängningen har fått honom att reflektera närmare över Samuel Becketts dramatik, som i så hög grad bejakar människans ensamhet i en stor värld fylld av rädsla och osäkerhet.
Peter Brook och Marie-Hélène Estienne satte 2015 upp några småstycken av Beckett under titeln Fragments, med skådespelarna Kathryn Hunter, Marcello Magni och Jos Houben. Föreställningen filmades på Bouffes du Nord-teatern, med kommentarer av Brook, och finns i sommar tillgänglig här >>>
I våras bestämde samma gäng att göra en ”coronaversion” av samma material, filmade Beckettfragment hemma hos skådespelarna. Även det är en liten pärla som pekar på Becketts självklara relevans för just de obekväma känslor av overklighet många av oss upplever detta märkliga pandemiår. Här finns Fragments 2 >>>
Är du nyfiken på Peter Brook och hur hans scenkonst under mer än 70 år (!) har legat i framkant för utvecklingen ska du läsa min essäbok Europeisk scenkonst – Peter Brook som nu i sommar utkommer på 29 media. Mångfald inom teatern, dekonstruktion och nyläsning av klassiker, utforskande processer med internationella grupper – detta är bara några av de vägar som Peter Brook alltsedan 1960-talet har stakat ut, och som många ledande scenkonstnärer därefter har följt.
Information om Europeisk scenkonst – Peter Brook kommer snarast på denna sida och i ett separat nyhetsbrev. Du abonnerar väl på nyhetsbreven från theresabener.se, de enda i Sverige som ger kritik, rapporter och perspektiv på samtida scenkonst i Europa. De är gratis: du bara lämnar din e-postadress här.
Till sist: Tycker du att hemestern i år bjuder på lite väl ostadigt väder, kan du med fördel ägna tid åt fantastiska föreställningar och festivaler online. Läs mera här!
Ystad 9 juli 2020
Theresa Benér
Foton
- Table Top Shakespeare, Forced Entertainment, Hugo Glendinning
- Fragments, Bouffes du Nord, Pascal Victor
- Contes et légendes, Nanterre-Amandiers, Elisabeth Carecchio
