teaterkritik - kulturproduktion

CPH Stage 2017 (1) – hyllning till det avvikande

torsdag 8 juni, 2017
blog/livingstone-random-1c-foto-bjarne-sthr.jpg

I samband med ett seminarium om skådespelares framtida arenor och möjligheter, arrangerat av Teateralliansen på svenska Scenkonstbiennalen, ombads jag att göra en liten ”spaning” i ämnet. Vad gör skådespelare om 20 år eller mer? Behövs de?

Jag svarade att skådespelare behövs för att skapa poetiska figurer: mångtydiga, ofattbara, märkliga och obekväma. Viktigast av allt, som jag ser det, är att skådespelare ska försätta oss människor i nyfiken relation, i synnerhet när vi inte fullt ut begriper oss på varandra. Teater och skådespelare ska aldrig försöka ”normalisera” sin publik, utan tvärtom medverka till att våra sinnen öppnas för det avvikande eller outgrundliga i tillvaron.

I går kväll fick jag en dos av denna kur på teaterfestivalen CPH Stage. Sort/Hvid (före detta Caféteatret) som nu fått sprillans nya lokaler i Kødbyen på Vesterbro presenterade gästspelet Freak Out från Århus Teater. I regi och cirkusscenografi av Siggi Óli Pálmason och Laura Rasmussen framträdde tio särlingar av den typ vi inte vanligtvis ser på en scen. Här fanns en två meter lång epileptiker, en deprimerad diva, en transa i tyllnegligé, en sexlysten, halvförlamad sjuksköterska i rullstol, en nudistpräst med ADHD samt personer med allmänt bulliga kroppar och ansiktslandskap som bar på livslånga historier.

Ensemblen rörde sig taffligt och sa knäppa saker i en burlesk cirkusestetik. Och trots att jag tyckte det hela var konstnärligt undermåligt fann jag mot slutet att jag var intresserad av varje individ i gruppen, kände en oerhörd värme över att de inbjudit just mig till detta ”galskabens kongerige” som konferenciern sa.

Teaterfestivalen CPH Stage 2017 handlar mycket om skilda identiteter (det gjorde även förra årets upplaga) och särarter. Hos tyska Monster Truck (gästspel på Sort/Hvid) tog en grupp skådespelare med Downs syndrom över showen Dschingis Khan och fick publiken att känna sig utställd till beskådan i ett oförutsägbart scenario.

I Livingstones Kabinets dadaistiskt inspirerade collage Random möter vi en grupp artister och en talande spelautomat som söker formulera kulturella affärsstrategier och strukturera sig själva för att få genomslagskraft. De prövar sig fram genom olika påståenden och estetiska figurer i koreografi, sång, ljudlandskap och video – men når fram till att endast kaotiska processer, oregelbundna former och till synes slumpmässiga uttryck är det som bäst representerar verkligheten. Random – som spelades på Dansehallerne – är en hyllning till allt det vi kan upptäcka när vi vågar släppa kontrollen över det vi trodde att vi ville se.

En teaterfestival som CPH Stage, med 120 olika föreställningar, förutom samtal och seminarier, är också ett utmärkt tillfälle för oss scenkonstintresserade att välja lite ”random” och upptäcka scenkonstnärer eller spelplatser vi inte alls kände till. Jag återkommer till några av årets upptäckter i nästa blogg…

  • The Blind Poet – Jan Lauwers och Needcompany på CPH Stage >>>
  • CPH Stage 2017 (1) – hyllning till det avvikande >>>
  • Om teknologisk scenkonst – och människomaskiner, CPH Stage (2) >>>
  • Kan scenkonsten frigöra oss från oss själva? CPH Stage (3) >>>
  • Läs om förra årets CPH Stage här >>>
  • Min och några andra personers spaning för seminariet på svenska Scenkonstbiennalen finns här >>>

Köpenhamn 8 juni 2017

Theresa Benér

Foto, 1. Random, Livingstones Kabinet, Bjarne Stæhr
2. Freak Out, Århus Teater, Tine Byrdahl Jørgensen