Svek – av Harold Pinter, Malmö stadsteater

Det är en ovanlig Pinteruppsättning Malmö stadsteater spelar just nu. Dels är pjäsen Svek dramaturgiskt avvikande i Harold Pinters verk, eftersom den rullar upp en otrohetshistoria baklänges, i nio scener som sicksackar kronologiskt. Man kunde nästan tro att den var konstruerad av intrigmakaren Alan Ayckbourn. Stycket börjar med att publiken och de tre inblandade rollfigurerna får veta allt.

Men den är framför allt ovanlig med anledning av regissören Dennis Sandins och ensemblens tolkning av relationerna. Där Pinter brukar spelas med skarpslipade kanter och dolda maktspel i de sparsmakade dialogernas förhörslika konstruktioner, finns det här ett slags uppriktig innerlighet i relationerna. De tre personerna sviker faktiskt sig själva mer än varandra.

Pjäsen utspelas i Londons förlagsvärld, där den litteräre agenten Jerry (Erik Borgeke) i sju år haft en affär med Emma (Susanne Karlsson), gift med förläggaren Robert (Mattias Linderoth) som även är Jerrys bäste vän. Även Jerry är gift och har familj som vi aldrig ser.

Stine Martinsens scenrum består av två rader glasväggar som mellan scenerna öppnas labyrintiskt, så att Mads Nielsens ljus får varje rollfigur att mångdubblas i raffinerade spegeleffekter. De tre rör sig som närvarande skuggor och speglingar i varandras liv och förflutna.

Det är en snygg bild av deras sökande efter tillhörighet. Det som präglar spelet är just att få höra till, längtan efter att känna trygghet i en relation. Erik Borgekes Jerry vill skapa en fast punkt, ett riktigt hem, i den lägenhet han bekostar för eftermiddagarna med Emma. Susanne Karlsson möter honom nästan moderligt med förkläde och mat på spisen. Mattias Linderoth tar för sin del fasta på Robert som intellektuell, en som mest av allt längtar efter att få leva ensam och läsa Yeats eller andra ”riktiga” författare.

Förläggaren och agenten talar mycket om den konst och det skapande som de lever på. Där bygger de sin gemenskap och förtrolighet: Robert erkänner att han egentligen hatar litteratur, medan Jerry talar om (succé)författare i termer av ”han är min!”, dvs hans ”upptäckt”. Även om pjäsen skrevs 1978 riktar den giltig kritik mot dagens kommersiella förlagskultur, där publicistiska ideal glömts bort – ett svek även mot konsten.

Anna Köléns översättning fångar Pinters precisa, till synes okonstlade repliker, och Dennis Sandin gör ingen större affär av vare sig pauser, undertoner eller dubbeltydiga syftningar. Detta är Pinterfigurer som bedrar men främst är oroliga för att själva utsättas för svek, och just därför ivrigt försöker nå och förstå varandra. Ack, vad de bedrar sig.

Svek

Text: Harold Pinter, övers Anna Kölén

Regi: Dennis Sandin

Malmö stadsteater, Intiman

Scenografi, kostym: Stine Martinsen

Medv: Susanne Karlsson, Erik Borgeke, Mattias Linderoth och Yazan Alqaq

Foton, Svek, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly

Publicerad i SvD 15/3 2017

Läs mer om Harold Pinter:

• Harold Pinter död – 2008 >>>
• Sanning, fiktion och lögner i Harold Pinters dramatik >>>
• Harold Pinters dramatik - ett kompromisslöst författarskap >>>
• Being Harold Pinter, med Belarus Free Theatre >>>
• Harold Pinter i Krapp's Last Tape, av Samuel Beckett, Royal Court Theatre, London >>>
• Harold Pinters Födelsedagsfesten, regi Tobias Theorell, Malmö stadsteater >>>
• David Hares The Vertical Hour - Harold Pinter-collage med Belarus Free Theatre >>>
• Tolv gånger Harold Pinter - pjäser på svenska >>>