Macbeth, making a murderer – regi, koncept Helle Rossing, Helsingborgs stadsteater
Drabbande spelglädje genomlyser Helle Rossings fullödigt teatrala omtolkning av Macbeth. Kollegor mördar och mördas i en hallucinerande grotesk bild av nutidens konkurrenskultur.
Mot slutet av Helle Rossings rusigt dekonstruerade Macbethmassaker flyr en halvnaken Gustav Berg ut till publiken och säger att han inte vill vara med längre. Kollegorna på scen springer efter och vill dra in honom för att slutgiltigt gängmörda hans rollfigur. De trodde ändå inte så mycket på Gustav som Macbeth, säger de. Troligen hade Tobias Borvin gjort det bättre, men han fick ju bara spela den olycksalige arbetskamraten Banquo.
Scenen är betecknande för denna akut nutida farstolkning av Shakespeares tragedi. För det handlar om konkurrens. Till döds. Om vem som är mest lämpad att vara kung i det multinationella företaget Dusinante, kung på scen och i media, ja kung i sitt eget psyke och ta sig samman med en dos mindfulness när det kniper.
Jörgen Düberg, som bland annat spelar kung Duncan (dvs koncernchef) aktiverar publik och medspelare i en självsuggererande scen: Titta på din tumme och säg ”Jag vill! Jag kan! Jag måste!”. Tummen ska återkomma som ett mantra när Macbeth peppar sig själv att mörda och bortmanövrera företagets medspelare på sin väg mot toppen.
Cecilia Borssén hjälper till som en ljuvligt dräpande Lady Macbeth. Med spelglad svart humor antar hon vd-hustruns cyniska självupptagenhet, men kommenterar beskt att detta lär vara Shakespeares största kvinnoroll: ”Jag har ju för fan inte ens ett namn!”.
Karin Li Körsbärsdal å sin sida gör ett helt galleri av mansroller till kvinnodito: Malcolm, Lennox, Fleance… Hon är helt med på noterna i Helle Rossings uppskruvade teatrala kast, från drastiska splatterscener à la Tarantino till blixtsnabb kommentar. Det svarta blodet från ett mord hinner inte torka förrän Körsbärsdal står i ny peruk med mikrofon som värd för ett tv-program där dådet diskuteras som ett coolt shownummer.
Helle Rossings och Hanna Nygrens Macbeth – making a murderer. är en uppsluppen men i grunden ångestfyllt allvarlig kritik av vår tid. De bevarar fragment av Shakespeare, men det utspelas i en grotesk managementkultur, där alla intill utbrändhet kämpar för sina positioner och framgång mäts i säljbarhet. Glättigt vulgära reklamvideor av Christian Edvard Halberg trycks in för att ytterligare spä på galenskapen, liksom parodisk stämningsmusik av Jonatan Eklund.
Siri Areyuna Wilhelmssons träffsäkra kostymer till Lillebel Höglunds mask med vampyrsvarta munnar och artificiellt färgglada peruker ger ett förvridet perspektiv på de kollegiala teamen och hjälper skådespelarna att oavlåtligt gå från en roll till en annan. Det understryker en människosyn där alla ses som utbytbara brickor, där inga vänskaper bör fördjupas, för ”business är business” och jag är min egen lyckas smed. Ja, även teaterns prekära anställningsvillkor kommenteras i denna intelligenta skrattspegel av ett skrämmande nu.
Helle Rossing är bara 29 år, men hennes sätt att fullödigt leda ensemble och sceniska element till en mångfaldig samtidsbild – med extra allt – väcker min beundran. Vilken drabbande glädje över allt det som teater är och kan vara!
Macbeth – making a murderer.
Idé, koncept, regi: Helle Rossing
Text, översättning: Hanna Nygren
Scenografi, kostym: Siri Areyuna Wilhelmsson
Medv: Cecilia Borssén, Gustav Berg, Karin Li Körsbärsdal, Tobias Borvin och Jörgen Düberg
Helsingborgs stadsteater
Publicerad SvD 22/11 2019.
Foton, Macbeth - making a murderer, Helsingborgs stadsteater, Micke Sandström
