Oncle Vania – Tjechov på ryska i regi av Stéphane Braunschweig

I Anton Tjechovs Onkel Vanja finns ett par scener där provinsläkaren Astrov brer ut sig i längre förklaringar om det destruktiva i skogsskövlingar som sker i området. Han belyser hela kedjan med syrebrist och förlorade habitat som leder till reducering och utplåning av vissa djurarter. Och han talar poetiskt om hur stort det är varje gång han planterar en björk: denna enkla handling kan bidra till en hållbar miljö för allt levande under flera århundraden.

Normalt sett betraktas och spelas Astrovs utläggningar som något vi distraherat lyssnar på, medan han och den unga professorsfrun Helena närmar sig varandra i förbjudet begär. Men i Stéphane Braunschweigs rena, fokuserade uppsättning med en rysk ensemble, på Odéon-Théâtre de l’Europe (där han också är teaterchef), får Astrovs resonemang om skogar och klimatförändringar en brännande aktuell resonans.

Tjechovs pjäs skrevs 1897 och har älskats av många generationer för sin ömsinta genomlysning av en grupp människor som på olika sätt känner att deras liv är förspillda och meningslösa. Vanja, förstås, som medelålders sitter ogift på ett gods och sköter bokföringen tillsammans med sin vuxna och ogifta systerdotter Sonja. Professorn, som av hälso- och åldersskäl (och kanske på grund av en inte så omistlig forskning) börjar känna sig obrukbar vid universitetet. Hans unga, ursnygga fru Helena som förväntas backa upp professorn och inte får utveckla sin begåvning inom musik. Och läkaren Astrov, som egentligen vill fördjupa sig i miljöfrågor, hellre än att bekämpa symptom av den ekologiska obalans människan försatt sig i.

Denna ryska uppsättning, samproducerad med Nationernas Teater i Moskva, placerar pjäsen i vår tid. Braunschweig har skapat ett välsvarvat terrassdäck i trä, med pool och allt, där rollpersonerna svalkar sig under extremvärmen. Hans tolkning väver en organisk samhörighet mellan naturens nedbrytning och obalansen i de mänskliga relationerna. Ingen känsla når fram till och besvaras av rätt person. Detta spelas med uppmärksam precision av skådespelarna, med både innerlighet och ett slags självdistans. Vi är bortom den tjechovska melankolin – det är ju faktiskt vår kollektiva överlevnad som art som är på spel i alla missriktade handlingar.

Stéphane Braunschweig säger i en intervju i programmet:

– Man kan säga att Onkel Vanja är ett mini-ekosystem där människorna förstör varandra. Än en gång visar Tjechov att man inte å ena sidan förstör naturen och å andra sidan förstör människan. Båda är intimt sammanbundna.

Därför har Braunschweig inte bara klätt hela scenen i träplankor, men bakom dessa växer också en stor skog. Precis som i Körsbärsträdgården ska dessa träd falla – och kanske vi med dem?

Oncle Vania [ДядяВаня]

Text: Anton Tjechov

Regi, scenografi: Stéphane Braunschweig

Kostym: Anna Hrustaljova

Medv: Evgenij Mironov, Nina Gouliaeva, Anatolij Belij, Nadejda Loumpova m fl

Odéon-Théâtre de l’Europe, samproduktion med Nationernas Teater, Moskva, t o m 26/1 2020

Uppsättningen inleder kulturprojektet Les Saisons Russes, www.russianseasons.org

Text publicerad 17/1 2020, exklusivt på theresabener.se.