Kind – i barnets våld och fantasivärld, av Peeping Tom

Den lilla staden Vordingborg, på danska Sydsjälland, är varannan sensommar värd för en storslagen scenkonstfestival. Under namnet Waves utspelas ett varierat internationellt program i teater- och kulturhus samt på gator och torg, organiserat av ortens länsteater Cantabile2. Kollektiv från hela världen framför här originella iscensättningar av performance och scenkonst, en del också interaktivt med publik.

I söndags invigdes 2019 års upplaga med scenkonstkompaniet Peeping Tom, baserat i Bryssel men med en ensemble av dansare och scenkonstnärer från hela världen (Argentina, Taiwan, Brasilien, Frankrike, för att nämna några). Deras senaste verk, Kind (Barn), avslutar en familjetrilogi, vars första delar har belyst moders- och fadersroller. Dessa har presenterats på tidigare Wavesfestivaler.

Kind undersöker barnet. Barnet i oss alla, den barnnatur som vi kanske inte vill kännas vid, därför att det är en arkaisk, ostyrig kraft, som rymmer en skyddslös nyfikenhet på verkligheten och en gränslös fantasi av våldsamma lösningar på utmaningar vi ännu inte kan tolka och förstå.

Barnet gestaltas av Eurudike De Beul, en fullvuxen kvinna i kort, röd flickklänning och pigga råttsvansar. Hon cyklar runt i ett mytologiskt skogslandskap på en barncykel. Skogen avgränsas av en brant bergvägg, inte helt olik de spektakulära kalkstensstup man kan beskåda vid Møns Klint, några mil härifrån Vordingborg Teater.

I detta sagoaktiga stycke ur-natur undersöks den ur-natur som bor i oss människor. Flickan hör eventuellt till en grupp geologer, klädda i vita laboratoriedräkter, som samlar in prover och kategoriserar landskapet, men hon är mest utlämnad till sig själv och sina barnlekar. Hon möter en skjutglad jägare/skogvaktare som rastlöst skjuter ihjäl en vandrande turist när denna frågar efter just Møn. En kvinna med lasso fångar in en unghjort så att huvudet går av. Hon har sedan vilt sex med skogvaktaren.

Barnet ser storögt på allt, dras med i de vuxnas våld och driftsvärld. Flickan skjuter själv vilt med geväret så att den döda turisten studsar runt av kulträffarna. Och hon rullar runt i älskog med paret, tills hon själv plötsligt avbryter akten genom att bita mannen och kvinnan i benen. Då dras både fysisk handling och ljud ner till slow motion, och flickan får bannor. Hennes okontrollerade fantasivärld bestraffas, korrigeras.

Här bryter så flickan ut i ett vrål, som övergår i arian Liebestod, av Richard Wagner. Eurudike De Beul är skolad operasopran och hennes kraftfulla sång blir förstås en paradox utifrån den rollfigur hon agerar. Barnets smärta och förvirring likställs med Isolde som sjunger över sin älskade Tristans döda kropp. Döden är en separation och extatisk fullbordan av deras förening.

De mångtydiga uttrycken i denna scen är typiska för hela uppsättningen. Peeping Toms konstnärliga ledare, Gabriela Carrizo och Franck Chartier, har tillsammans skapat koncept och regi. De dyker ner i människans mörkaste undermedvetna, undersöker våra strategier att utöva dominans över natur och svagare väsen.

Det får ett dramatiskt uttryck i en scen där skogvaktaren med höjt gevär jagar och skjuter en familj som tältar i skogen. Brandon Lagaerts hårda tillmälen på amerikanska slår mot de tältande, som spelas av Hun-Mok Jung och Yi-Chun Liu. Yi-Chun Liu reagerar på hoten med ett enastående utfört, upphugget kroppsspråk, som om alla muskler dras åt av rädslan. Scenen får en extra dimension av de tältandes asiatiska ursprung. Det väcker mina associationer till den vita västerlänningens koloniala förtryck men också mera specifikt till ikoniska bilder från Vietnamkriget, där oskyldiga människor hukar av skräck för ett godtyckligt övervåld.

Carrizo/Chartier bygger situationerna på detta sätt, med flera referenser. Grundtemat är barnets försök att hantera de motstridiga intrycken från den våldsamma värld hon själv är en produkt av. Det ständigt pågående ljudlandskapet antyder med olika tempoförskjutningar när vi befinner oss i flickans groteska fantasier och när vi är i en mer ”normal” verklighet.

Kind är ett allkonstverk av koreografi, ljud/musik, levande scenografi och lite text, sammanvävt av överraskande kast mellan synliga erfarenheter och undermedvetna aningar. Peeping Tom undersöker krocken mellan våra polerade sociala beteenden och underliggande, arkaiska begär eller drifter.

Är detta dessutom roligt? Ja! Verket är späckat med ironier och karikatyrer på människans dåraktiga väsen och förvirrade handlingar.

Det är en strålande mångsidig ensemble i ett konstnärligt innovativt stycke. Waves festival 2019 kunde knappast ha fått en mer stimulerande inledning.

Kind

Koncept och regi: Gabriela Carrizo och Franck Chartier

Scenografi: Justine Bougerol, Peeping Tom

Musik och ljuddesign: Raphaëlle Latini, Hjorvald Rognvaldsson, Renaud Crols, Annalena Frölich, Fhun Gao, Peeping Tom

Medverkande: Eurudike De Beul, Maria Carolina Vieira, Marie Gyselbrecht, Brandon Lagaert, Hun-Mok Jung och Yi-Chun Liu

Foton, Kind, Peeping Tom, Olympe Tits

Publicerat 27/8 2019, exklusivt på theresabener.se

Waves pågår i Vordingborg 25-31 augusti 2019. Läs programmet här >>>