teaterkritik - kulturproduktion

Metropolisbiennalen 2007 - platsspecifik teater i Köpenhamns stadsrum

Häromsistens befann jag mig på en milt sagt ovanlig promenad i Köpenhamn. Jag gav mig hän åt en oförutsägbar utflykt i staden, sökte kontakt med människor jag aldrig hade träffat förut, följde med dem in i avsides gränder och innergårdar. Jag accepterade att med förbundna ögon kliva in i en bil och åka med en vilt främmande man till en för mig okänd stadsdel av Köpenhamn och sen bara bli lämnad där, tills jag mötte en ung tysk kvinna på ett café som berättade om sin uppväxt och sedan ritade instruktioner i min hand på vart jag skulle fortsätta min vandring.

Det här var en iscensättning av produktionsgruppen UDflugt Network, platsspecifikt skapad för den första internationella Metropolis-biennalen, som nu i sommar och fram till mitten av september arrangeras av Köpenhamns Internationella Teater. I Metropolis ingår en mängd programpunkter av konstnärliga ljud- och ljusinstallationer i gaturummet, kulturella workshops på temat storstaden, och annorlunda teaterproduktioner, där det offentliga rummet blir scenografi och man samspelar med det aktiva, föränderliga storstadsliv som hela tiden pågår omkring oss. UDflugt Network är en av dessa teaterliknande upplevelser. Network ger nya infallsvinklar på stadsrummet och de människor som vistas där. Som deltagare utrustas man med en liten mp3-spelare och får successivt ledtrådar och instruktioner av uppdykande aktörer under en till synes planlös vandring, där varje byggnad och varje person man passerar framstår som potentiellt involverade i den teaterhändelse som pågår. För min egen del innebar denna produktion att jag agerade tvärtemot vad jag normalt sett gör i en storstad, dvs jag utforskade alla medmänniskor på ett aktivt sätt, med en förväntan att de kanske hade ledtrådar jag behövde. Alla ”vanliga” vardagsmänniskor blev ett slags skådespelare i en stor urban teater. För det andra ledde UDflugt Network från gamla kvarter i Köpenhamn till de allra nyaste bostadsområdena som nu byggs i rasande fart för att ge hem åt tusentals aktiva stadsmänniskor i den expansiva utveckling som präglar Öresundsområdet just nu. Man väckte då frågor: Vem är du som individ i detta nya rum? Anpassas det efter oss eller är det vi som ska inordna oss i de nya kvarter som skapas för oss? Vilka identiteter får de människor som kommer från äldre stadsmiljöer och bosätter sig i de nya stadsdelarna? Hur förhåller vi oss till varandra i storstadens olika rum?

Alla dessa frågor ligger till grund för och genomsyrar Metropolis-biennalens olika programpunkter. Man talar om biennalen som en viktig del i en kulturell akupunktur för Köpenhamn. Begreppet kulturell akupunktur har kommit att användas alltmer för att beteckna urbana utvecklingsstrategier där man integrerar konstnärliga och kulturella aktiviteter för att belysa specifika miljöer och därigenom öka invånarnas känsla av tillhörighet. Det skiljer sig från mer traditionell kulturpolitik så tillvida att städer vanligtvis satsar på kultur i form av bildning och utsmyckning som skapar hållpunkter i staden, exempelvis stadsteatrar, konserthus, konsthallar och skulpturer eller utsmyckningar på gator och torg. Med en så kallad kulturell akupunktur, som Köpenhamnsbiennalen nu ska försöka etablera under en tioårsperiod, är formerna mer inriktade på interaktiva konstnärliga händelser. Man för dialog med invånarna, i syfte att skapa samspel mellan människor, där man bejakar att de kommer från olika grupper, med olika historier och bakgrund, och man stimulerar deras relation till de offentliga rummen i staden. Biennalen har till exempel haft den franska gruppen Groupe Dunes som använder stadsrummet som scenografi för omfattande ljud- och ljusinstallationer. Byggkranar, höghus och gamla fabriksgårdar får i dessa spel en stundens poesi som gör att man efteråt betraktar dem annorlunda. Projektgruppen Air Play Street Gallery, som består av bland annat arkitekt, scenograf, konceptkonstnär och ljuddesigner, har upprättat en serie möten i gaturummet på olika platser i Köpenhamn. Där belyser de konstnärligt, i dialog med åskådarna, specifika egenskaper och möjligheter i den verklighet som finns där.

Allt i Köpenhamns Metropolisbiennal handlar alltså om att punktvis öka människors varseblivning på just det som är. Alla miljöer, från ruffiga bakgårdar till moderna hi-tech-byggnader eller till synes anonyma affärsgallerior, har en poetisk potential. Vår egen känsla av identitet är egentligen relaterad till hur aktivt vi vågar ta plats i dessa rum. Ett av de stora problemen i storstäder är att man tenderar att vända sig inåt och sänka blicken. Konstens positiva verkan är att den får människan att lyfta blicken, ut i oförutsägbara samspel, där hon blir medskapande i en större gemenskap.

Sänt i Obs, Sveriges Radio P1 september 2007

Läs mer om CPH-Metropolisprojektet:

Trevor Davies om Metropolis Copenhagen

Staden som scen. Metropolis Laboratory i Köpenhamn

Köpenhamn Metropolis 2009 - Jay Pathers danspromenad på Nørrebro...

Köpenhamn Metropolis 2009 - performanceinstallation och reality-teater