Gilgamesh – av Hotel Pro Forma, Glyptoteket, Köpenhamn
Det internationella scenkonstlaboratoriet Hotel Pro Forma, som leds av danska Kirsten Dehlholm, har som specialitet att utforma överraskande koncept för sina iscensättningar och performanceverk. Genom att inbjuda andra slags konstnärer till ”hotellets” projekt frammanar Dehlholm en estetik av sammansatta uttryck, som den danske teaterprofessorn Erik Exe Christoffersen i boken Skønhedens hotel kallat för heterofona – en mångfald av perspektiv på det motiv eller den tematik som behandlas. Hotel Pro Formas mångskiktade verk har kommit att sammanfalla väl med den strömning som kallas postdramatisk teater, vilket bland annat visat sig genom fokus på situationer snarare än linjära berättelser.
Icke desto mindre framför Hotel Pro Forma just nu ett av världslitteraturens allra första kända epos, Gilgamesh, traderat i mer än 1000 år och nedtecknat i kilskrift på lertavlor ca 2500 f Kr. Föreställningstexten bygger på en dagsfärsk nytolkning till danska av poeten Morten Søndergaard och assyriologen Sophus Helle. Det framförs som en vandringsföreställning bland antika skulpturer i det stämningsfulla konstmuseet Glyptoteket i Köpenhamn.
Glyptoteket är naturligtvis en kongenial inramning till en urgammal saga om en guldglittrande kung och hans blåfärgade sierska till mor samt ett rufsigt hittebarn som adopteras och blir kungens följesven på ett gudabeskyddat uppdrag: att uppsöka monstret Humbaba som ska halshuggas, så att kung Gilgamesh sedan ska kunna färdas på huvudet nedför floden Eufrat!
Det är en mustig berättelse, vars icke förhandlingsbara mission obehagligt nog kan föra tankarna till sektkrigare i dagens IS. Det ger också ganska blandade känslor att följa och backa upp skådespelaren Niels Anders Thorn när han med deklamatorisk stämma och auktoritet rör sig fram genom sal efter sal av piedestaler med just avhuggna huvuden (från romartiden). En tredjedel människa och två tredjedelar gud – det är hans identitet.
Modern Ninsumun är den som ger Gilgamesh order och likt en sfinx uttalar vad som ska hända honom. Sara Emilie Anker-Møller ser ut som en mytologisk skapelse, i heltäckande koboltblå klänning, blå händer, läppar och skor – samt en huvudbonad bestående av lika blå böcker. Hon utstrålar uråldrig visdom.
Så hörs i högtalare en rappande röst. Det visar sig vara naturpojken Enkidu, spelad av den danske rapparen Manus Bell. Hans rytmiskt uppbrutna versbehandling ger först en humoristisk kontrast till gudamonarkens vårdade skådespelardanska. Men Enkidu är också en figur som med streetkulturens uppkäftighet söker erkännande av den värdigt upphöjde kungen. Manus Bell har en dräkt av säckväv och rep, medan Gilgamesh har plagg av tvinnad guldtråd. Kostymerna, designade av Maja Ziska med Barbora Skaburske och Kirsten Dehlholm, är över huvud taget smart utformade av återvunna textilier, vilket ger en känsla av att vi möter figurer som varit på resa genom mer än 4500 år av kulturhistoria.
Publiken rör sig fram och tillbaka genom salarna med de båda männen, tar del av deras tankar om evigt liv och död, ser hur de möter hot och motstånd. Musiker i ensemblen Figura ackompanjerar med orientaliska toner och modernistiska ljudfigurer.
Och kanske ligger den främsta kvalitén med denna föreställning i just det mänskliga mötet med stoffet och i sättet det bryts mot den västerländska historia som här förmedlas genom antikens skulpturer. Gilgamesh ger alternativa infallsvinklar på det vi ser som den europeiska civilisationens tidigaste kulturer.
Utifrån den tanken hade verket gärna fått vara lite kortare och eventuellt mer fragmentariskt. I synnerhet mot slutet av föreställningen dras berättelsen vidare mot en ny myt som i alla fall jag får lite svårt att förhålla mig till.
Här blir det tydligt att Hotel Pro Formas estetik faktiskt passar bäst till episodiska, pregnanta läsningar av enskilda scener i det stora eposet. Det finns rikligt med intressant stoff att reflektera över, och en överväldigande miljö som spelar med och mot berättelsen. Hotel Pro Formas Gilgamesh ger med andra ord en Gilgamesh med extra allt. Slutpartiet, som innebär ett möte med underjorden, har också sin relevans i att det anknyter till två kommande verk i det som Kirsten Dehlholm kallar en underjordstrilogi. 2020 sätter hon upp Amduat, och 2021 en nyuppsättning av Hotel Pro Formas mest kända verk, Operation: Orfeo.
Gilgamesh
Text: Morten Søndergaard, efter Sophus Helles översättning
Regi: Kirsten Dehlholm
Musik: av och med Figura ensemble
Skulpturer: Kirsten Dehlholm, Barbora Skaburske, Atelier Hotel Pro Forma
Kostym: Maja Ziska, Barbora Skaburske, Kirsten Dehlholm
Medv: Niels Anders Thorn, Sara Emilie Anker-Møller, Manus Bell och Figura ensemble
Hotel Pro Forma, Glyptoteket, Köpenhamn
Foton, Gilgamesh, Hotel Pro Forma, Ditte Valente
Publicerat 16/4 2019, exklusivt på theresabener.se.
Läs mer om Hotel Pro Forma:
- Tidskriften Peripeti – Hotel Pro Forma, Hotel of Beauty, essä av Theresa Benér >>>
- Starka kvinnor lyfter dansk scenkonst – Dehlholm, Wiedemann, Kragerup m fl >>>
- Wagners Rienzi inviger Rigas kulturhuvudstadsår >>>
- War Sum Up, ett multimedialt scenkonstverk om krig, av Hotel Pro Forma, Lettlands Nationalopera, Riga >>>
- Dokumentärfilm Hotel Pro Forma Sum Up, av Theresa Benér och Peggy Eklöf – köp DVDn! >>>
- Kirsten Dehlholm och Charlotte Engelkes tolkar Wagner – Parsifal och All Is Divine>>>
- Det Kongelige Teater vitaliseras av internationella scenkonstproduktioner - Marthaler, Mitchell och Kirsten Dehlholm/Hotel Pro Forma >>>
- Hotel Pro Forma - Relief >>>
