teaterkritik - kulturproduktion

Forbrydelse og straf - Rune David Grues mästerliga nya scentolkning, Det Kgl Köpenhamn

När den utfattige studenten Raskolnikov mördar en elak pantlånerska som parasiterar på samhällets utslagna, rättfärdigar han dådet genom att se tanten som en lus, ett skadedjur. Han själv, som är en högre stående människosort, har i själva verket en plikt gentemot mänskligheten att agera gränsöverskridande. Hans våldshandling är ju en aktion mot en orättvis värld, där alla slår neråt, där ockrare utsuger svaga.

Likheterna mellan Dostojevskijs intellektuellt överhettade särling och en islamistisk självmordsbombare i Stockholm eller en rasistisk seriemördare i Malmö känns obehagligt tydliga. I samtliga fall kan det röra sig om marginaliserade personer med svag självkänsla som drivna av en extrem civilisationskritik blir grandiosa ensamkrigare mot en värld ur led.

Rune David Grue, utnämnd till Årets regissör i Danmark, har gjort en ytterst intelligent dramatisering och iscensättning av Brott och straff. Han gör inte någon narcissistiskt psykologiserande djupborrning i Raskolnikov utan pekar snarare på ett nutida politiskt och socialt moras som gynnar våld och hänsynslöshet. Thure Lindhardts skälvande arrogante Raskolnikov föraktar sina medmänniskor därför att de säljer ut sina värderingar och ängsligt anpassar sig efter en ordning där de förnedras och utnyttjar varandra.

Läsningen vilar inte på den ensamme skådespelaren, som annars är en av Danmarks unga stjärnor. Rune David Grue använder ljus, ljud, färger och ensemblespel för att måla upp en alltmer förvriden samtid, där en febrig, psykotisk Raskolnikov förintas av det meningslösa i sitt dåd och söker straff för att få sig själv definierad och verklig.

Lindhardt bäddar ner sig i en sunkig soffa som blir en ensam ö av trygghet under ideliga blackouter, då scen och salong mörkläggs. Mellan dessa utslocknanden utspelas alltmer fragmentariska scener där hjälten som i ett expressionistiskt drömspel möter sin mor och syster, sin Horatiotrogne studentvän Razumichin (Mikkel Arndt), rannsakningsdomaren Porfirij (Rasmus Bjerg) och den kristna gatflickan Sonja (Helle Fagralid), vars obetingade kärlek tränger sig genom hans försvarsmur av rationalism. Grue arbetar knivskarpt, simultant med färger, brutala ljudeffekter och elektronisk musik i ett stundtals psykedeliskt universum. Inre röster och gengångare av de mördade förtätar den kvalfulla stämningen.

Rune David Grue är bara 33 år men bekräftar med denna uppsättning en imponerande potens i de teatrala uttrycken. Han tillhör en ny generation som engageras för att modernisera Det Kongeliges konstnärliga profil. Tillsammans med 28-åriga regibegåvningen Elisa Kragerup och en ung ensemble får Grue nästa år ansvar för en ny sektion inom Skuespilhuset, Röda rummet. De ges fria händer att skapa temasäsonger med nytt och gammalt i samtida tolkningar. Det lär bli ett sprakande rött rum för framtida dansk scenkonst.

Forbrydelse og straf. Det Kongelige Teater, Köpenhamn

Text: Fjodor Dostojevskij, dramatisering Rune David Grue. Regi: Rune David Grue. Medv: Thure Lindhardt, Rasmus Bjerg, Helle Fagralid, Mikkel Arndt, Meike Bahnsen, Morten Suurballe m fl

Publicerad SvD december 2010