Foragt på Camp X - Godard i tolkning av Anders Paulin
Den snart 80-årige franske filmauteuren Jean-Luc Godard brukar jämställa sitt filmskapande med kritikerns uppdrag. En film och en kritisk essä gör en utforskning av ett ämne, fast med olika medel. Filmens styrka är att den kan vara underhållande och utnyttja populärkulturella grepp medan den undersöker. I Föraktet (1963) utforskar Godard brytpunkten då två älskande människors ömsesidiga projiceringar av varandra förbyts i förakt och misstro. Men den skildrar också en filminspelning och självföraktet hos en manusförfattare som för pengar skriver om Homeros Odysséen till en kommersiell mainstreamfilm.
Den svenske teaterregissören Anders Paulin har arbetssätt som liknar Jean-Luc Godards. Han utövar en essäistik för scenen, som citerar och bakar in reflektioner hämtade från bland annat sociologi, psykoanalys, konstteori och annan teater. Paulins danska scentolkning av Godards Foragt är en teatral belysning av en film som kommenterar hur en film blir till. Detta kan verka som en anemisk och intellektualiserad rundgång av intet. Men den filosofiska utgångspunkten är att vi förhåller oss till verkligheten via bilder, speglingar, benämningar, som inte är själva tinget. Paulin citerar den franske filmkritikern André Bazin, som skrev att film är en ersättning för världen. Foragt är alltså en högst verklig meditation över denna ersättningsbild.
Skådespelarna Anders Mossling, Stine Stengade, Tilde Maja Fredriksen och Johannes Lilleøre spelar sig genom scener ur filmen men framför replikerna som återgivna citat. Ofta står de på rad vända mot publiken och bollar runt repliker och anvisningar ur manuset utan att ha fixerade roller eller ens genus. Så växlar de till partier där de läser dramatiska scener ur Odysséen, vars språk har en svulstig, visuell kraft. Orden blir till starka inre bilder, nästan fysiska.
Regelbundet inflikas teoretiska kommentarer i ett ljustextfält över scenen och ibland plockar skådespelarna fram belysande textstycken, t ex av Hölderlin som kom fram till att Guds frånvaro egentligen är trösterik för människan. Musikpartier bryts med och mot spelet, mest hör vi Georges Delerues originalmusik från Föraktet.
Scenen är av Maja Ravn och Åsa Frankenberg uppdelad i ett främre och ett bakre rum, allt inklätt i klarblå filt. Olika färgbelysningar i rummen skapar känslan av att vi befinner oss i olika testzoner av projicerad verklighet, medan ett mer alldagligt ljus över scen och salong återför både publik och skådespelare till en nusituation.
Allt detta låter måhända mer komplicerat än det är. Tonen i föreställningen är lugn och inbjudande. Det sympatiska med Anders Paulin är att han ärligt redovisar sina olika estetiska och etiska ingångspunkter till ett ämne. Sedan är det fritt fram för åskådaren att lägga sig på en personlig tolkningsnivå. Det finns inte mer att förstå än det som man i stunden upplever och snappar åt sig. Precis som vi tar plats i och skapar oss en bild av vardagens verklighet kan vi i sällskap med Anders Paulin och hans ensemble möta Foragt som ett stycke intensifierat liv.
Teater Camp X, Köpenhamn. Text: Jean-Luc Godard, Homeros, Alberto Moravia m fl. Regi och bearbetning: Anders Paulin. Scenbild: Maja Ravn och Åsa Frankenberg. Medv: Anders Mossling, Stine Stengade, Tilde Maja Fredriksen och Johannes Lilleøre
Publicerad SvD mars 2009