CPH Stage 2018 (2) – från performance till kammardrama

Sjätte upplagan av CPH Stage har varit tio dagars fest för dansk teater och scenkonst. I år spelades mer än 100 olika produktioner, allt från en iscensatt vandringsföreläsning om myror till Lars von Triers Riget på Det Kongelige. Däremellan ett kreativt myller av grupp- och institutionsteater från hela landet samt några utländska gästspel. Däribland libanesiske Rabih Mroué med Riding on a Cloud och singaporeanske Daniel Kok med Cheerleader for Europe.

Det tar tid att etablera en festival, och CPH Stage har delvis belastats av sitt generösa utbud: alla i dansk scenkonst som vill och har råd är välkomna att presentera verk. Publiken har därför haft lite svårt att orientera sig. Men nu har festivalen fått fäste – mer än 20 000 åskådare mötte i år upp på 40 olika spelställen runtom i Köpenhamn.

En central teater är Sort/Hvid i Kødbyen, tidigare känd som Caféteatret, som leds av dramatikern och regissören Christian Lollike. Här spelade performancekonstnären Madame Nielsen Lollikes senaste, ilsket omdebatterade nya pjäs Black Madonna, om en vit kvinna som förvandlar sig till en svart madonna och går i krig för de svarta, mot de vita. Jag har tyvärr inte sett uppsättningen ännu men vill gärna hänvisa till följande utförliga kritiska analys i tidskriften Peripeti.

På Sort/Hvid spelades även Landet uden drømme, den senaste uppsättningen av årets regissör i Danmark, Tue Biering (som fick Årets Reumert-pris). Bierings mest omtalade produktion på CPH Stage, Rocky! skriver jag separat om här. Landet uden drømme är en optimistisk framtidsvision, i bjärt kontrast mot den våldsamma politiska samtidsskildringen i Rocky!.

Skådespelerskan Lise Lauenblad står ensam i ett mörkt rum, på besök från framtiden. Hon berättar för publiken vad den fiktiva kvinnan från framtiden, dvs hennes rollfigur, bär för budskap till oss i dag.

Texten fantiserar kring alla problem som kommer att vara lösta i framtiden; klimat, sjukdomar, krig… Hon pekar på enstaka personer i publiken och funderar kring vad de kommer att ha gjort för storartat om fem, tio eller femtio år. Hon erinrar om hur mänskligheten i historien aldrig skulle ha kunnat drömma om det vi uppfunnit: små piller som botar dödliga infektioner, flygplan, telefoner, datorer, allt det som på djupet förändrat villkoren för mänskligt liv. Tidsperspektiven förstärks av att kvinnan i en performanceaktig sekvens häller färg och klibbiga vätskor över sig. Hon låter sig födas till den första människan på jorden – därifrån kommer vi alla.

Monologen listar allt möjligt vi kan föreställa oss om framtiden. Precis som uppräkningarna i Forced Entertainments framtidsvision Tomorrow’s Parties formas våra fantasier ofta av hur vi redan har det.

Och detta är en av Tue Bierings poänger: vi förändras inte hastigt och lustigt, mänskligheten utvecklas med små, små steg. Vi behöver inte förebrå oss själva att vi inte under en livstid lyckats uppfinna något världsomvälvande.

Två personer som dock gjorde stor skillnad för hur danskar skulle uppfatta sig själva och sina hem var den modernistiske arkitekten och formgivaren Arne Jacobsen liksom formgivaren, arkitekten, debattören och revyförfattaren Poul Henningsen.

Den 30 september 1943 tvingades de av olika skäl att sätta sig i samma roddbåt och fly till Sverige. Arne Jacobsen var hotad av nazisterna för att han var jude, medan Henningsen, PH kallad, var jagad av ockupationsmakten för sina texter och sånger mot nazismen.

Det lilla teaterkompaniet Det flydende teater spelar nu i sommar pjäsen Flygt, av Line Mørkeby. På CPH Stage framfördes den i den splitter nya BLOX kulturcenter vid hamninloppet, hemvist för Dansk Arkitekturcenter. De två skådespelarna Pelle Nordhøj Kann och Rolf Hansen spelar inte bara Arne Jacobsen och PH, utan också en rad personer i deras omgivning.

De två männen agerar med utgångspunkt från ett skrov av en roddbåt, en effektiv scenografi som de kan vända, ta isär och använda på andra sätt. Vi växlar mellan flyktens nu och de händelser som ledde fram till den. Föreställningen ackompanjeras av en kvinnlig trio som med musik och sång bäddar in scenerna i en tidsanda och i den danska stämningen under kriget.

Motvilligt ger sig männen av från Danmark: Jacobsen bara ritar, säger sig sakna tro eller politiska övertygelser. PH däremot är en arg debattör och skicklig författare. Visan är ett vapen, säger han, och konsten är ett andligt immunförsvar.

Lyckligtvis klarade de den nattliga färden i roddbåt och jag tänker att det var tur att Sverige stod öppet för danska flyktingar. Annars hade vi aldrig fått uppleva PH5-lampan, Myran, Sjuan och andra kultobjekt som präglat även svenska hem.

Det är sparsamt och neutralt möblerat i Odense Teaters ypperliga uppsättning av brittiske dramatikern Martin Crimps kammarspel Byen (The City). Det var en av de utsålda produktionerna på CPH Stage (på Teater V), kanske en effekt av att kvartetten på scen hade en guldpalmvinnare, Claes Bang (känd från Ruben Östlunds The Square).

Crimps kammardrama skildrar en orolig, osäker samtid där vi dagligen hanterar rädsla och konflikter. Med storstadsinvånare som exempel inringar hans dialoger hur lätt vi kan uppfatta de mest banala uttalanden som potentiella hot mot vår trygghet. Denna känsla tränger sig in i de mest privata relationer.

Regissören Peter Dupont Weiss håller ett stramt fokuserat samspel mellan makarna Chris och Clara – Claes Bang och Natalí Vallespir Sand. De konfronteras med en neurotisk grannfru, Jennie (Louise Davidsen) och söker förmedla tydliga ramar till sina barn. Crimp visar sig i denna pjäs (från 2001) som Pinters naturliga arvtagare: alla repliker laddas av onda aningar och dolda mysterier.

Andra CPH Stage-succéer i år är Elisa Kragerups bearbetning av Klaus Rifbjergs moderna romanklassiker Den kroniske uskyld (Det Kongelige Teater), Nikolaj Cederholms Diktatoren efter Chaplins film (Nørrebro Teater) och Katrine Wiedemanns fina Shakespeareuppsättning Et vintereventyr (Republique).

Nu fortsätter CPH Metropolis under sommaren med sitt originella och fantasieggande utbud av platsspecifik teater runtom i Köpenhamn. Missa inte!

Foton:

• Landet uden drømme, Fix & Foxy, Søren Meisner
• Flygt, Det Flydende Teater, Per Morten Abrahamsen
• Den kroniske uskyld, Det Kongelige Teater, Camilla Winther

Publicerat 15/6 2018, exklusivt på theresabener.se

Läs mer om CPH Stage:

• Rocky! – av Tue Biering CPH Stage 2018 (1) >>>
• The Blind Poet – Jan Lauwers och Needcompany på CPH Stage >>>
• CPH Stage 2017 (1) – hyllning till det avvikande >>>
• Om teknologisk scenkonst – och människomaskiner, CPH Stage (2) >>>
• Kan scenkonsten frigöra oss från oss själva? CPH Stage (3) >>>
• CPH Stage 2016 >>>