En handelsresandes död – av Arthur Miller, regi Dennis Sandin, Malmö stadsteater

Dennis Sandins uppsättning av Arthur Millers klassiker En handelsresandes död är en varsam, filmisk tolkning. Dramat har alltjämt relevans i sin skildring av livsstilar och illusioner i det moderna konsumtionssamhället.

För ett år sedan spelade Malmö stadsteater på Intiman den unga brittiska dramatikern Alice Birchs pjäs Ett självmords anatomi. Det kunde vara en passande titel även på denna vinters huvudnummer: Arthur Millers moderna tragedi om Willy Loman, en drömmande, högmodig, utbränd handelsresande på väg mot sitt sammanbrott.

En handelsresandes död, skriven redan 1949, är ju en dissekering inte bara av ett personligt liv som brister men även av den självdestruktiva logik som finns inbyggd i det kapitalistiska systemet. När du inte längre är tillräckligt produktiv för ditt företag måste du bytas ut. Det spelar ingen roll att du en gång varit duktig säljare, eller har känt den unge chefen sedan han bar blöjor och blev stolt uppvisad av sin pappa, han som var din förste chef. Maskineriet måste drivas framåt för att fungera.

I Dennis Sandins klassiskt och varsamt iscensatta tolkning av En handelsresandes död bär Dag Malmberg nyansrikt fram alla de färger som bor i den livskrisande 63-åringen Loman. Han kommer hem till sin familj, förvirrad, som om han tappat syre. Under ett förtvivlat dygn ska han pendla mellan nya ambitioner, jävlar anamma, uppgivenhet, raseri, nostalgi och ny längtan att bli någon.

Li Brådhes trofasta hemmafru Linda passar upp och stöttar, medan sönerna Biff och Happy blir projiceringsytor för pappans livslögn om familjens framgång. Mattias Linderoths Biff är jagsvag och ryker ihop med fadern, medan Erik Borgekes Happy spelar spelet, låtsas vara på gång i sitt yrke, kan ragga brudar och vara allmänt manlig.

Men Arthur Millers stycke handlar ju om ihåligheten i dessa rollspel, där man försöker göra sig till något bättre och mer än man är. För att vara säljbar, på det privata och professionella planet, ska man ha maskulin drivkraft och självtillit. Det är i grunden en bristvara i hela familjen Loman.

Deras verklighet förr och nu bryts mot Willys hallucinationer och minnen om andra, förment lyckade personer. Dessa agerar i skuggspel och dyker upp bakom Stine Martinsens smarta, halvtransparenta skärmar som öppnas och sluts i sidled. På så sätt öppnas olika tider och rum i scenens nu. Här är också reella möten med andra figurer som kanske är mer framgångsrika eller bara verkar vara det: Charlie (Bill Hugg), Bernard (Henrik Svalander), Howard samt den döde farbror Ben (Erik Olsson).

Uppsättningen har ett fint flöde och ger känsla av ödesbunden film. Den formas av Stine Martinsens kostymer med tidstroget amerikanskt 40-talsstuk, Michala Clemmensens poetiska videodesign med moln och mörk storstadsmiljö, samt Mikael Svaneviks musik och ljudmiljöer.

Om kvinnoskildringarna känns tämligen passerade så är i gengäld skildringen av villkoren i en konsumtionskultur desto mer nutidsrelevanta. Då som nu kretsar vanliga människors liv kring huslån, jobb, kylskåp som inte håller och drömmar om att barnen ska spela i det vinnande laget till helgen.

En handelsresandes död

Text: Arthur Miller, övers Sven Barthel

Regi: Dennis Sandin

Scenografi, kostym: Stine Martinsen

Videodesign: Michala Clemmensen

Medv: Dag Malmberg, Li Brådhe, Sandra Stojiljkovic, Erik Borgeke, Mattias Linderoth m fl

Malmö stadsteater, Intiman

Foto, En handelsresandes död, Malmö stadsteater, Bodil Johansson

Publicerad i SvD 10/1 2020.