Mark Ravenhills Shopping and F***ing - programartikel Sthlms stadsteater 2009
Den då 30-årige Ravenhill bröt inte fram i ett kulturellt vakuum. Året innan hade hans generationskompis Sarah Kane utlöst skandal med sin pjäs ”Blasted” (sv Krevader). Den fick Balkankriget att explodera i ett engelskt hotellrum, innehöll hetero- och homosexuella våldtäkter, kannibalism och grov rasism. Kritikerna rasade medan bland annat Harold Pinter ryckte ut till Kanes försvar. Fysiska gränser och en dominant anglosaxisk scennaturalism hade därmed uppluckrats. När Mark Ravenhill skildrade anal- och oralsex mellan män, ecstasyfantasier eller ett vardagsspråk laddat med sex, övergrepp och råenergi kunde detta med något mindre motstånd landa hos publiken och väcka reflektioner om vår tid. Mark Ravenhill var inte primärt ute efter att provocera (det var Sarah Kane heller inte). Snarare hade han hittat ett fysiskt laddat scenspråk för att uttrycka människors längtan och förvirrade, ibland självdestruktiva försök att skapa sig en identitet.
Ravenhill och Kane (som begick självmord 1999) har blivit ledande figurer i det som sedan kallats 90-talets In-yer-face theatre, en term myntad av teatervetaren Aleksis Sierz. Denna teaterform, som slår sin publik ”rätt i plåten” med ett rättframt tilltal, har lagt grunden för ett nytt slags politiskt drama. Den utforskar osäkerheten som uppstått efter Berlinmurens fall 1989, där individen inte längre kan söka trovärdiga, meningsfulla syften i vare sig ideologiska utopier eller religiösa trossystem. I Shopping and Fucking tecknar Ravenhill en social ordning som struktureras av globaliserad konsumtion och aktörernas förmåga att skapa personlig branding, dvs säljande fiktioner om sig själva. I en scen säger Robbie:
”Jag tror vi alla behöver berättelser, vi hittar på berättelser så att vi kan stå ut. För länge sen fanns det stora berättelser, tror jag. Så stora att man kunde leva hela sitt liv i dem. Guds och Ödets mäktiga händer. Färden mot Upplysningen. Marschen mot Socialismen. Men alla dog, eller också blev världen vuxen eller senil och glömde bort dem, så nu hittar vi alla på våra egna historier. Små berättelser.” (Scen 12)
Shopping and Fucking handlar om människor som (tillfälligt?) förlorat sig i sina egna mikrohistorier. De bygger upp personliga myter men är i stort sett hjälplösa marionetter i en global konsumtionskarusell. Känslor av kärlek likställs med drogberoende och man försöker friköpa sina begär med pengar. Den brittiske teaterkritikern Michael Billington har skrivit att Mark Ravenhill bättre än någon annan lyckats inringa en tidsanda, där sex blivit en förhandlingsbar affärstransaktion och shopping laddats med sexuell spänning.
Shopping and Fucking är Mark Ravenhills i särklass mest spelade pjäs, både i Storbritannien och internationellt. Hans dramatik kretsar ofta kring frågor om hur människor söker formulera en sexuell och social identitet i vår kommersiella kultur, men formerna i hans 20 pjäser varierar stort. I Mother Clap’s Molly House (2000) växlar scenerna mellan ett gäng urbana dandies av i dag och ett glädjehus i 1700-talets London där män kunde köpa en stunds sexuella rollspel med varandra, utklädda till kvinnor. 2005 gjorde Ravenhill den rappa skolpjäsen Citizenship, om en tonårig pojkes första sexdrömmar och osäkerhet om könet på sitt begärsobjekt. Den mer mystiska och Pinterinfluerade texten Snittet (2006) utspelas i en totalitär stat som opererar bort obekväma medborgares identitet och historia. Mark Ravenhills senaste pjäs, Over There, som hade premiär på Royal Court i mars i år, är en hårt stiliserad, kritisk granskning av det återförenade Tyskland, symboliserat genom ett tvillingpar som vuxit upp på ömse sidor muren, i öst- och Västberlin. Den ”befriade” östbrodern, som entusiastiskt upptäcker familj, materiellt överflöd och frihet i väst, konfronteras snart med sin brors egoism, arrogans och likgiltighet. Pjäsen slutar i en grotesk bild med att den rike västbrodern äter av sin tvilling. Med denna kannibalism sänder Ravenhill en hälsning till Sarah Kane och påminner om att In-yer-face-dramatiken aldrig tänker bli riktigt rumsren och medelklassljummen. I alla fall inte så länge det finns våld och orättvisor i världen.
Artikel till programbladet för Stockholms stadsteaters uppsättning av Shopping and F***ing, september 2009