Könsbyte i Scener ur ett äktenskap – och mycket Bergman!
Höstsäsongen på Det Kongelige Teater i Köpenhamn inleds starkt med Ingmar Bergmans Scener fra et ægteskab. Teaterchefen för Skuespilhuset Morten Kirkskov står på scen med Sofie Gråbøl som de flesta känner från DRs succéserie Brottet. Vi återser här den klassiska duellen mellan pjäsens Johan och Marianne – men med en viktig skillnad. Sofie Gråbøl heter förvisso Marianne, men hon har övertagit Johans repliker, och omvänt för Morten Kirkskovs Johan.
Den originella idén kommer från svenska regissören Therese Willstedt men iscensätts av Thomas Bendixen, då Willstedt just lämnat Det Kongelige för att bli teaterchef i Växjö. De ombytta replikerna är ett tankeväckande sätt inte bara att förnya Bergmans välkända berättelse om svek, uppbrott och försoning i ett akademikerpars välorganiserade äktenskap. Konceptet tillåter oss åskådare att tillsammans med skådespelarna utforska hur könsroller egentligen ser ut i vår samtid. Vad är ”typiskt” manligt eller kvinnligt?
Kan det i dag vara rimligt att en mor lämnar make och två barn för att starta ett nytt liv med en yngre man? Ja. Är det realistiskt att en man visar mer omsorg om hem, familj och nära känslor, medan kvinnan är mer utåtriktad och osentimental? Ja, absolut.
Sofie Gråbøl skapar ett tydligt fokus för Marianne – en kvinna som är stimulerad av karriär, sex och förnyelse. Omvänt blir Marianne tom och förvirrad när hennes energi och initiativkraft mister målinriktning. Hon har svårt att vistas i sin egen sårbarhet, då blir hon osäker och lynnig.
Morten Kirkskovs porträtt av Johan är en modern mjukisman, en som vill väl och alltid beundrar sin kompetenta, drivna fru. Han sätter inte sig själv i främsta rummet. Men när han blir sårad för många gånger stänger han av för gott.
Central är scenen då paret återses några år efter sin separation och Marianne lägger an på Johan. Hans integritet är fullständig när han avvisar henne, med hänvisning till att han fortfarande älskar henne, men just därför inte skulle stå ut med att bli sårad på nytt när hon går därifrån.
Det är ljuvligt att se precisionen och lyhördheten hos dessa båda skådespelare. De är bokstavligt talat inbäddade i svenske scenografen och ljusdesignern Mårten K Axelssons rum som enbart består av ett grått, takhögt filttyg, som en symbol på en trygg men sluten värld där man trots allt faller mjukt, när man faller. Detta är ett drama som utspelas hos medelålders, borgerlig vit medelklass. I publiken överväger också vita medelklasspar som tycks jämnåriga med de ursprungliga Johan och Marianne (Erland Josephson och Liv Ullmann) vi kunde följa i tv-rutan på 70-talet.
Det är slående mycket Bergman på europeiska scener denna höst. Här en liten vägledning:
Suveräna Toneelgroep från Amsterdam gästspelar 27-30/9 på Londons Barbican med Efter repetitionen och Persona i Ivo van Hoves hyllade uppsättning. Från november framträder några andra av den holländska ensemblens lysande skådespelare i filmregissören Nanouk Leopolds scenversion av Ur marionetternas liv.
På Opera Platform kan vi alla, med början den 23/9, kvitt och fritt ta del av tonsättaren Sebastian Fagerlunds helt nya opera på Höstsonaten (libretto av Gunilla Hemming), med Anne Sofie von Otter i rollen som den uppburna konsertpianisten Charlotte. Det är livestreaming från Finlands Nationalopera och regi av en av mina personliga favoriter, Stéphane Braunschweig.
Mera Bergman blir det av nybildade franska Compagnie LIV (namnet är en hyllning till Liv Ullmann), där fyra skådespelerskor i verket Ouvrage undersöker Bergmans kvinnobilder med utgångspunkt från Viskningar och rop samt arbetsmanuset till Ingmar Bergmans Dramatenuppsättning av Mishimas Markisinnan de Sade. Ouvrage spelas 3-17/11 på Théâtre de la Bastille i Paris.
Kulturhuvudstaden Århus ger Emmet Feigenbergs (tidigare chef på Det Kgl) iscensättning av Den goda viljan, med premiär den 16/9. Här kan du förresten läsa vad jag skrev om Emmet Feigenbergs uppsättning 2011 av Fanny och Alexander på Det Kongelige. Den gången gjorde just Sofie Gråbøl en högst minnesvärd tolkning av rollen som den olycksdrabbade unga skådespelaränkan Emilie.
Tillbaka till Århus: om du ändå är där finns det all anledning att se Robert Wilsons spektakulära scentolkning av fornnordiska Eddan, dramatiserad av Jon Fosse.
Det kan med andra ord bli mycket bergmaniana för den ressugne, i väntan på det stora Bergmanåret 2018 (då regissören skulle ha fyllt 100). Fantastiskt att Ingmar Bergman lever så starkt vidare på scenerna!
Malmö 7 september 2017
Theresa Benér
Foton, Scener fra et ægteskab, Det Kongelige Teater, Natascha Thiara Rydvald