Teater som tar oss ur tiden
Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att vrida den rätt igen. Så heter det i Carl August Hagbergs välkända översättning av Shakespeares Hamlet. Det finns mycket teater och dramatik som behandlar vår relation till tid och existens. Sydafrikanske William Kentridge gjorde 2012 en musikteateruppsättning (som för övrigt dubblerades med en multimedial konstinstallation) med titeln Refuse the Hour. Hans verk behandlade hur tid etablerats som en gemensam måttstock i världen, fast den var uppfunnen och reglerad från ett europeiskt perspektiv, Greenwich Mean Time. Med GMT och världens olika tidszoner kunde man skapa ramar för internationell handel och kommunikation. Men i verkligheten har människan alltid levt och verkat med solen, månen och stjärnorna som klockor. Och den egna kroppens inre rytm.
I årets Metropolisfestival i Köpenhamn inbjuder den holländska scenkonstnären Bouke Schweigman publiken till att i ett rum uppleva tid, bortom våra reglerade tidszoner. Det är våra egna rörelser i rummet och i förhållande till varandra som skapar en rytm vi alla successivt dras in i.
Bouke Schweigmans verk heter For the Time Being och kretsar tematiskt kring att vara i tiden, eller att vara i nuet för att därigenom skapa ett stycke tid.
Publiken släpps in i ett mörkt rum, i Pakhus 11 på Österbro i Köpenhamn. Där står tolv personer fastfrusna i olika poser och gester. De är levande tablåer, absolut orörliga, mitt i steget. Vi åskådare/deltagare går runt och betraktar dem, som skulpturer på en utställning.
Så plötsligt börjar de alla springa blixtsnabbt runt bland oss, i spontana mönster. Och stannar på nytt, stelnar som statyer – några i nära samspel med åskådare, andra inbegripna i egna handlingar.
Ingen av de tolv performanceaktörerna yttrar ett ord under föreställningens gång. De rusar runt bland oss deltagare, följer ljusrum där de trängs och konkurrerar med varandra om att komma först och väldigt snart blir det tydligt att de skildrar oss människor i vårt dagliga rat race. Vi följer varandras rutiner och tid utan att ens ha en given signal. Vi åskådare/deltagare dras in i detta, rör oss i relation till de handlingar vi bevittnar.
Vi vistas i plötsligt totalmörker och vi lyssnar på varandras andning. Vi hjälper aktörer som ramlar i farten, medagerar för att underlätta. Till sist bygger vi också gemensamt en ringmur av kartonger omkring oss, utan att någon sagt ett ord. Det är bara handling som föder handling och reaktioner.
For the Time Being gör publiken delaktig i en stunds samhällsutopi där vi faktiskt inte behöver vare sig klockor eller hierarkier. Vi kan känna tillit till varandra i en gemensam strävan att skapa trygghet och rutiner som innesluter alla.
Utanför Pakhus 11 löper tiden i ordnade led igen – men känns kanske lite annorlunda?
For the Time Being
Koncept, regi: Bouke Schweigman
Metropolis Köpenhamn, Pakhus 11
Föreställningar 17-18/8 2018
Foto, For the Time Being, Jochem Jürgens
Köpenhamn 16 augusti 2018
Theresa Benér
Läs mer om Metropolisfestivalen här:
- CPH Metropolis 2015 – Københavns Internationale Teater >>>