Made by Malmö – vital, fri scenkonst!
För nästan tio år sedan medverkade jag i antologin Teaterrapport: Malmö (red Jörgen Dahlqvist och Rikard Loman) som utifrån olika perspektiv sökte inringa varför den fria scenkonsten i Malmö var så vital.
Konstnärlig öppenhet, avsaknad av positioneringar, närhet till Berlin och den europeiska kontinentens scenkonst var några faktorer som ansågs ligga bakom Malmös innovativa teatermiljö.
När Malmös fria scenkonst nu åter börjar närma sig toppform är faktorerna här ovan lika giltiga. Lägg därtill mötesplatser som Teaterhögskolan/Lunds universitet och Inter Arts Center, där konstnärligt nyfikna unga människor finner varandra och börjar samverka.
Centralt för dessa samarbeten är att man tummar på gränserna. Utforskar var teori och praktik möts, ser hur bild, drama, VR och musik tvärdisciplinärt kan samspela, vågar släppa in andra i det egna rummet, i den egna gruppen, för att se vad som händer. Och kvinnliga scenkonstnärer är starka i Malmö.
Transistorfestivalen, vars fjärde upplaga nu går mot sitt slut, är en formidabel plattform för den typ av konstnärligt samarbete som så tydligt berikar Malmö. Där förenas kollektiv och individer med helt skilda uttryck, från Teater Ättestupas klassiskt formade monolog om Brecht i Hollywood och Malmö Dockteaters limperformance till Bombina Bombasts escape room med VR-experiment.
Andra aktörer bedriver ett lika viktigt, långsiktigt arbete utifrån sina visioner och koncept. Teaterrepubliken, Teater Theatron, PotatoPotato, Insite, för att nämna några – och självklart ”veteranen” Teater 23, som turnerar med bland annat den imponerande Fulet, i regi av Rikard Lekander som ”händelsevis” är sprungen ur Teaterhögskolan och Teatr Weimar...
Teatr Weimar fortsätter producera effektiv och intressant dramatik, inte bara av beundransvärt produktive Jörgen Dahlqvist (som i sig är en motor för Malmös fria scenkonst), men även Annika Nyman, vars knivskarpa pjäser kompromisslöst blottlägger och utforskar människors mest svårbegripliga handlingar.
Teaterrepubliken har i höst sett dramatikern Jens Peter Karlssons återkomst, med den obehagliga psykologiska thrillern Samfundet, där Ester Claesson och Andrea Edwards balanserar i Karlssons pinterska dialoger, så fulla av avgrunder.
Annika Nyman, Jens Peter Karlsson, Martin Bengtsson – sprungna ur dramatikerutbildningen på Teaterhögskolan i Malmö – skriver samtidspjäser som borde spelas långt utanför Skåne, och då menar jag inte bara i Sverige. Uppsättningarna ligger i repertoar hos grupperna, en del i uppehåll, men borde samtliga få fortsatt liv.
Som kritiker för en rikstidning upplever jag en frustration över att utrymme och budget inte räcker till för seriösa recensioner av den levande scenkonst jag här får ta del av. Teatern behöver blickar, reaktioner och respons för att utvecklas.
Därför kommer jag på denna hemsida att framöver löpande recensera verk från Malmös fria scenkonst under samlingsrubriken Made by Malmö, en parafras på en viss bilreklam med en viss fotbollsspelare från Malmö…
Håll koll på denna sida – eller anmäl dig till mitt nyhetsbrev, där du även kan få ta del av teater i Europa!
Malmö 20 november 2017
Theresa Benér
Foton:
- Tre systrar, Liv Kaastrup Vesterskov, Teatr Weimar
- Limmerskan och the glue movement, Malmö Dockteater, Gabriel Flores Jair
- Samfundet, Teaterrepubliken, Torbjörn Lindberg
Läs de första recensionerna här:
- Made by Malmö (1): 37,2 – From Her to Eternity av Annika Nyman och Fredrik Haller >>>
- Made by Malmö (2): Ge mig en ledtråd, av Tobias Allvin >>>
- Made by Malmö (3): Brecht i duschen, av Martin Bengtsson, Teater Ättestupa >>>
- Made by Malmö (4): Sincerely Solo, av Helena Engberg, PotatoPotato >>>
- Made by Malmö (5): Tre systrar, av Liv Kaastrup Vesterskov, Teatr Weimar >>>
- Made by Malmö (6): Limmerskan och the Glue Movement, av Ellen Norlund >>>
