Internationell teaterhöst i Paris
I det absurdistiska, ordlösa stycket Atelier förenas tre scenkonstnärer från de belgiska kollektiven TG Stan, de KOE och Maatschappij Discordia för att tillsammans skapa konst. Publiken sitter längs två långsidor av scenen på Théâtre de la Bastille och betraktar dessa män surra runt likt taffliga figurer som Papphammar, Mr Bean och en tyrannisk Basil i Fawlty Towers. På ett besynnerligt, kaotiskt och dråpligt sätt sammanfogar de former som vi åskådare med viss fantasi kan associera till verk i konsthistorien. Här ges förvridna varianter av bland annat klassiska flamländska stilleben, Yves Kleins anthropometrier (kroppsmålerier), Jackson Pollocks action painting och Marcel Duchamps urinoar.
Atelier ställer i sin anspråkslösa form frågan om hur konst skapas och blir erkänd som just konst. Det är en av tre uppsättningar med TG Stan som medverkar på årets Festival d’Automne i Paris. Temat om konstnärskapets villkor fördjupas i de två andra gästspelen med TG Stan, Ingmar Bergmans Trolösa och Efter repetitionen.
Just Festival d’Automne ger många bud på scenkonstens olika skepnader, möjligheter och bärighet. Sedan 1972 fungerar denna högklassiga internationella festival som motor i den franska huvudstadens scenhöst. Programmet är i år starkt präglat av Japonismes 2018, japanskt kulturår i Frankrike. Kabukiteater, nospel och butoh, liksom verk i nutida scenkonst av regissörer som Kuro Tanino och Saburo Teshigawara samsas med ledande europeiska scenkonstnärer som Krystian Lupa, Anne Teresa de Keersmaeker, Tiago Rodrigues och Julien Gosselin.
I min första dos av Festival d’Automne 2018 fastnade jag särskilt för Krystian Lupas mästerliga Processen, på Odéon Théâtre de l’Europe. Lupa gör ett fem timmar långt drömspel av Franz Kafkas klassiker, där huvudpersonen dubbleras, och båda kallas Franz K. En skådespelare agerar romanens rollfigur, en annan är författaren som kommenterar skeendet och ifrågasätter romanfigurens envisa försök att förstå och upprätta sig själv. Krystian Lupa har dessutom lagt in ett långt mittparti där Kafka med sina närmaste vänner Max Brod, Felice Bauer och Grethe Bloch samtalar om konst, författande och teater i relation till dagens politiska verklighet i Polen. Det är en svidande kritik inte bara av PiS-regeringens radikala ingrepp i kultur och rättsväsende, utan framför allt en djuplodande reflektion om vad konstnärer och intellektuella förmår i ett samhälle, ”när gränsen för det absurda har överskridits”, som Max Brod säger. I ett senare nyhetsbrev denna höst kommer jag att publicera en essä, skriven för theresabener.se, om Lupas Processen. Men försök se den! Processen produceras av fyra Warszawateatrar och kan ses antingen på Nowy Teatr eller på internationell turné (men den spelas sparsamt, då skådespelarna har engagemang på olika teatrar). Spelperioden i Paris, tio dagar, var slutsåld till sista plats, vilket säger något om Lupas höga status i europeisk teater. Läs mer om Krystian Lupa här.
Schweiziske regissören Milo Rau har uppmärksammats mycket för Gentmanifestet, ett slags dogmaregler han avser tillämpa på stadsteatern NT Gent, där han just påbörjat sitt chefskap. I den mycket starka uppsättningen La Reprise – Histoire(s) du théâtre (1) sätter han sina spelregler i praktiken, i en föreställning som både berättar en dokumentär nutida tragedi och analyserar teaterns egna verktyg för gestaltningen. Här kan du läsa min recension från Nanterre-Amandiers, där den spelades inom ramen för Festival d’Automne.
I det japanska utbudet (dock ej del av Festival d’Automne), fastnade jag för regissören Satoshi Miyagis utsökta, originella, strama gestaltning av den unga fransk-kamerunska författaren Léonora Mianos Révélation på nationalteatern La Colline. Révélation berättar i mytologiska former om en gudinna som upprättar en historisk sanningskommission för att belysa afrikanska makthavares feghet och felsteg då de lät slavar skeppas iväg över haven. Satoshi Miyagi gjorde redan en bejublad buddhistiskt genomsyrad, japansk Antigone på Avignonfestivalen förra året. Läs här min text om den nya Révélation.
Paris scenhöst bjuder också på tyska registjärnor. Thomas Ostermeier har satt upp en ljuvlig Trettondagsafton med en ung, spelglad trupp på Comédie-Française (min recension av denna publiceras i nästa nummer av Norsk Shakespearetidsskrift). Den blandar burlesk och poesi, i en ny, luftig översättning på prosa av franske dramatikern Olivier Cadiot. Pjäsens förvecklingar med kön och genus tolkas med butlersk genusteoretisk blick av den intelligente Ostermeier.
På Théâtre de la Porte St-Martin har Peter Stein hyllats för sin stjärnuppsättning av Molières Tartuffe. Jag har inte hunnit se den ännu, men här kan franskkunniga läsare ta del av mina kollegors texter.
Senare i höst spelar Festival d’Automne och Odéon Théâtre de l’Europe Julien Gosselins trilogi av Don DeLillo, Joeurs, Mao II, Les Noms, en mastodontuppsättning (nio och en halv timmar) som var en av de mest omtalade på årets festival i Avignon. Gosselin får i år, precis som Milo Rau, det europeiska teaterpriset New Theatrical Realities, belönt av en internationell jury.
Och har ni tänkt på en sak med denna text? Endast två kvinnliga konstnärer omnämns! Det säger inte bara något om mig, utan tyvärr om scenkonsten i Europa. 2018 är det fortfarande en domän där många prestigefulla, omtalade uppsättningar skapas av män.
Paris, oktober 2018
Theresa Benér
Foton:
- Proces, Magda Hueckel
- Révélation, Simon Gosselin
- Atelier, Jorn Heijdenrijk
Läs mer om Krystian Lupa:
- Krystian Lupa – för konstnärens ansvar och frihet >>>
- Scenkonstens språk – litteratur i scenens nu >>>
Läs mer om Satoshi Miyagi:
- Révélation – Red in Blue Trilogie, av Léonora Miano, regi Satoshi Miyagi >>>
- Avignonfestivalen 2017 – sinnlig scenkonst från hela världen >>>
- Avignonfestivalen 2017 – gatuparad och buddhistisk Antigone >>>
Läs mer om Thomas Ostermeier:
- Ein Volksfeind – En folkefiende, Ibsen rakt in i nuet, bearbetad av Thomas Ostermeier >>>
- Berlinteater 2014 – Ostermeier, Thalheimer och Mitchell >>>
- Fröken Julie tolkad i europeisk teater 2012 – Thomas Ostermeier, Katie Mitchell, Patrick Marber, Frédéric Fisbach och Anna Pettersson >>>
- Hamlet, regi Thomas Ostermeier - Schaubühne på Kronborg Slott >>>
- Paristeater våren 2007 - Declan Donnellan, Thomas Ostermeier, Lars Norén, Bernard-Marie Koltès... >>>
- Avignonfestivalen 2004 1/3 - Schaubühnechefen Thomas Ostermeier gästande konstnärlig ledare >>>
