teaterkritik - kulturproduktion

Festival d'Automne, Paris (I) – Simon McBurney och Schaubühne

torsdag 12 oktober, 2017
blog/ungeduld2-gianmarco-bresadola.jpg

Den brittiske regissören Simon McBurney jämför sitt scenkonstarbete med en arkeologs utgrävningar i vår civilisation, och säger följande: ”Allt jag försöker göra är att finna det som ligger bortom språket, något som kan uppstå ur det vi kallar ’teaterns ritual’; det ögonblick där vi tillsammans upplever att vi försöker ropa något med en röst. Åskådarna är där inte bara för att titta på utan också medverka. Vi behöver deras medverkan, deras engagemang. För om de vägrar delta kan vi inte skapa någonting.”

Man kan lugnt säga att Simon McBurney uppfyller sina ambitioner i detta års Festival d’Automne i Paris. Schaubühne från Berlin inledde festivalen på kvalitetsteatern Les Gémeaux med Simon McBurneys högintensiva, multimediala scenkonstverk Ungeduld des Herzens (Hjärtats oro), efter Stefan Zweigs roman från 1939.

Uppsättningen, som ligger på Berlinteaterns repertoar (värd en resa!), har en polyfon berättarteknik, lyhört bemästrad av ensemblen. Den rör sig gränslöst mellan olika platser och kronologiska spår. Den centrala historien utspelas strax före första världskriget och utforskar vad som händer när en ung österrikisk officer kommer att förlova sig med en rullstolsburen ung kvinna.

Styrs hans handlingar av reell kärlek till kvinnan? Eller uppstår de ur ett artigt medlidande och diffusa skuldkänslor inför hennes utsatta belägenhet? Blandas medlidandet med hans egen njutning av att känna sig behövd och älskad av hennes (förmögna) familj?

Simon McBurneys mångskiktade iscensättning gestaltar i ord, ljud, fysisk handling och bildspråk varenda situation och existentiell reflektion. Will Dukes videoprojiceringar och Pete Malkins ljuddesign utvidgar scenens nu till det yttersta. Skådespelarna rör sig virtuost genom roller och skilda tidslager, samtidigt som de likt marionettspelare ger röst åt varandra och växelvis för berättelsen framåt. Detta är en estetik som känns igen från Simon McBurneys hyllade arbete med kollektivet Complicite.

I essän Scenkonstens språk (publicerad i kulturtidskriften Dixikon under våren/sommaren 2017) undersöker jag hur tre scenkonstnärer – Krystian Lupa, Katie Mitchell och Krzysztof Warlikowski – omvandlar fack- och skönlitteratur till sceniska verk. Simon McBurney har redan tidigare visat hur tydligt och mångsidigt teatern kan gestalta text. The Master and Margarita, Shun-Kin och The Street of Crocodiles är några av de mest målande exemplen.

Regissören turnerar också själv internationellt med den fascinerande monologen The Encounter, en äventyrlig resa in i Amazonas regnskog (där han skapar flera rollfigurer med ett intrikat system av mikrofoner, inspelade stycken och loopar av sin egen röst). Även den bygger på en roman, Amazon Beaming, av den rumänsk-amerikanske författaren Petru Popescu. Med The Encounter kommer Simon McBurney i mars 2018 tillbaka till Paris, denna gång till Odéon-Théâtre de l’Europe. Paris är en andra hemstad för Simon McBurney, för det var här han formades som ung skådespelare i ett fysiskt teaterspråk av den legendariske pedagogen Jacques Lecoq, och det var här han med tre medspelare lade grunden till äventyret med Complicite.

Paris, oktober 2017

Theresa Benér

Foton, Ungeduld des Herzens, Schaubühne, Gianmarco Bresadola

Läs mer om Simon McBurney:

  • McBurney – en virtuos i teaterns nu >>>
  • Teater i Bryssel, Berlin och London – hemmavid! >>>
  • Innovativ regi frigör klassiker – Simon McBurney sätter upp Mozarts Trollflöjten>>>
  • Teaterfestivalen i Avignon 2012: I – Simon McBurney, William Kentridge, Sophie Calle >>>
  • Gränsöverskridande teater - om Complicites uppsättningar Shun-kin och A Dog's Heart >>>
  • A Dog's Heart - opera av Alexander Raskatov/Simon Mc Burney med Complicite, ENO London >>>
  • Samtidens tomrum skildrade på Londonteatrar - Simon McBurneys Endgame samt Katie Mitchells Pains of Youth >>>
  • Simon McBurney/Complicite - A Disappearing Number >>>
  • Simon McBurney/Complicite - Mnemonic, teater om människans förmåga att minnas >>>