Att uppleva staden genom scenkonstens filter
Konsten att gå, heter en nyutkommen bok av Cecilia Lagerström, regissör och konstnärlig forskare vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. Hon skildrar detta att röra sig utomhus i offentliga rum, med ett konstnärligt förhållningssätt. Cecilia Lagerström har velat undersöka hur en plats och våra upplevelser av den påverkas av att man beträder den som om den vore en teaterscen.
I samarbete med skådespelaren och lindansaren Helena Kågemark genomförde hon 2013-16 projektet GångART, där de tillämpade strategier och dramaturgier från scenkonst på situationer i urbana rum, ”för att aktivera uppmärksamhet och lyfta fram poesi i vardagen”.
Ett av många förhållningssätt som de intog var att under dessa promenader vara aktivt passiva, eller passivt aktiva. Det handlar om att likt en skådespelare inta en öppen beredskap på de oförutsägbara signaler som situationen förmedlar. Och interagera med dem, så att vandraren/flanören i sin tur ska kunna forma och bli delaktig i den föränderliga berättelse som definierar varje plats.
I Köpenhamn pågår den årliga Metropolisfestivalen, just nu i en fas med nycirkus, där internationella kompanier inbjuds att med scenkonstnärliga projekt poetisera offentliga platser. Sedan 2007 har KIT (Københavns Internationale Teater) med denna sommarfestival på ett innovativt sätt bidragit till att levandegöra stadens olika rum, framför allt i områden som normalt sett betraktas som själlösa, eller i nybyggda kvarter som ännu inte mutats in med någon specifik karaktär, eller i stadsdelar som kan vara beryktade för kriminalitet och våld. Jag har genom åren varit ute på många oförglömliga, iscensatta promenader, där staden och dess invånare framstått som en storslagen teater.
Denna gång befinner vi oss på Bellahøj, ett miljonprogramsområde i nordvästra Köpenhamn, där akrobater från Frankrike, Katalonien och Sverige utför handlingar för att få oss alla att reflektera över omgivningen och vår egen roll i den.
Först de två artisterna i lilla Soon Company (Cirkörakrobaten Nilas Kronlid och Manel Rosés) som på Bellahøjs friluftsscen gör en rolig föreställning, Gregarious, om manlig vänskap och konkurrens, där de samtidigt utför akrobatiska moment på språngbräda, kinesisk påle och i parkourliknande koreografier med varandras kroppar som hinder och avsatser.
Så inbjuds vi att samlas framför Bellahøjs kyrka, en modern, låg byggnad, där plötsligt en rad svartklädda figurer samlas uppe på taket. Likt änglar faller de ner mot marken, men mottas i trygga armar av likaledes svartklädda figurer. De vinkar åt alla oss nyfikna att följa med dem. En av dessa änglar – som inte talar utan bara kommunicerar med blickar och gester – räcker ut en hand åt mig och vi vandrar en bit så tillsammans.
På vägen in i bostadsområdet placerar sig dessa svarta akrobater i utstuderade konstellationer. Ibland bildar de också en rörlig brygga åt sina kamrater, så att några kan gå framåt, på de andras händer, högt uppe.
Dessa tysta, nedfallna änglar hör hemma i Compagnie XY, ett av Frankrikes ledande nycirkuskompanier. Under en vecka har de hållit till i Bellahøj, lekt med invånare i detta höghusområde, låtit dem bli burna och tyngdlösa i en förunderlig värld av akrobatik och poesi.
Det speciella med The Voyages, denna iscensatta gruppvandring, är att det inte handlar om uppvisning och prestation. Alla som vill kan få delta, lyftas upp och testa att falla fritt, rakt ner i änglarnas vaksamma armar. Våra svartklädda guider har dessutom den egenheten att de rör sig framåt väldigt sakta. Stadens typiskt uppskruvade tempo dämpas, vilket ger oss alla rikligt med tid att reflektera över artisternas imponerande formationer och hur dessa förändrar våra upplevelser av miljön.
Cecilia Lagerström skriver apropå sina iscensatta vandringsaktiviteter att de kan rymma det hon kallar observanta ögonblick, där det sker ett skifte från en slentrianmässig, ouppmärksam förflyttning genom en plats till något som gör att man ser platsen med nya ögon. Den antar en ny betydelse och återspeglar något annat till vandraren.
Just så har Metropolisfestivalens olika projekt fungerat genom åren. De visar att staden är en levande teater som antar ständigt nya skepnader och betydelser, i synnerhet om vi faktiskt börjar betrakta den med en fördomsfri, nyfiken blick.
30 augusti 2019
Theresa Benér
Foton, Compagnie XY, Samuel Buton
Metropolis fortsätter helgen 30-31/8 2019 med La Spire, av Chloé Moglia >>>
Cecilia Lagerström, Konsten att gå, Gidlunds förlag 2019 >>>
Läs mer om Metropolisfestivalen
- Remote CPH – Rimini Protokoll på Metropolisfestivalen >>>
- Teater som tar oss ur tiden >>>
- CPH Metropolis 2015:1 >>>
- Staden som scen. Metropolis Laboratory i Köpenhamn >>>
- Metropolis Copenhagen 2011:1 – gatuperformance >>>
- Trevor Davies om Metropolis Copenhagen >>>
