teaterkritik - kulturproduktion

Årslistan 2016 – europeisk scenkonst

fredag 30 december, 2016
blog/km-pelleas-2.jpg

Hur ser scenkonsten ut i Europa 2016? Några tydliga trender?

Omöjligt att inringa. I de 97 verk jag sett under året visar sig scenkonsten mångsidig och vital. Textrik och bildrik. Tar tid på sig. Ställer frågor och skapar sammanhang. Teaterns kollektiva form och tilltal är i sig ett värde – vi samlas några timmar och ger odelad uppmärksamhet åt ett stycke levande konst.

Här vill jag dela med mig av mina bästa upplevelser från europeiska scener utanför Sverige 2016. Observera att många uppsättningar spelas även 2017. (Länkar till mera läsning om varje verk)

Årets klassiker

  • Kings of War, Shakespeare, regi Ivo van Hove, Toneelgroep. Henry V, Henry VI och Richard III hopbakade till en lång, multimedial, nutida kritisk reflektion över makt och ledarskap, nation och nationella värderingar.
  • A Winter’s Tale, Shakespeare, regi Declan Donnellan, Cheek by Jowl. Donnellans konkreta, situationsbaserade gruppteaterdynamik i studie om svartsjuka och maktmissbruk. Shakespeare i vår tid, med starka, intressanta kvinnoporträtt.
  • Ödipus og Antigone, Sofokles, regi Elisa Kragerup, Det Kongelige Teater. Inkännande, sprudlande skildring av skam, tragedi och raseri i en mångfalt ödesdrabbad familj. Helgjuten ensemble med närvaro och fokus.

Årets bearbetningar av böcker för scen

  • Wycinka (Skogshuggning), Thomas Bernhard, Krystian Lupa, Teatr Polski. Bernhards monomana, bitska och självkritiska uppgörelse med Wiens intellektuella blir hos Lupa en lågmäld självrannsakning om konstnärers ryggradslösa kompromissande med den egna moralen i elitens ankdammar. Enastående skådespelare, fulla av självmotsägelser.
  • Francuzi (Fransmännen), Marcel Proust, Krzysztof Warlikowski, Nowy Teatr. Warlikowski remixar en Proustvärld in i vår tid. Elegant, mångdimensionell scenkonst i kritisk uppgörelse med ledande klassers självupptagna positioneringar medan europeisk civilisation blöder.
  • The Notebook (Den stora skrivboken), Agota Krystof, Forced Entertainment. Djupt fängslande läsning av två medlemmar ur det Ibsenprisbelönade kollektivet. Om mänsklig moral och avhumanisering i ett krigets och diktaturernas Europa.
  • Tove! Tove! Tove! Elisa Kragerup och Sort Samvittighed. Sprudlande scencollage med musik på texter av Tove Ditlevsen – om livsglädje och dödslängtan, missbruk, kärlek och relationer – i ständigt innovativa former.​

Årets musikal

  • A Pacifist’s Guide to the War on Cancer, Bryony Kimmings/Complicite, National Theatre, London. Livsbejakande musikal om fenomenet cancer, byggd på dokumentärt stoff. Allvar, rädsla, myter och statistik bakas in i en frustande energiladdad föreställning.
  • Lazarus, David Bowie/Enda Walsh, regi Ivo van Hove, King’s Cross Theatre, London. Bowies första och sista musikal; ett drömspel om en alienerad utomjording i en artificiell och surrealistisk urban samtid. Snygg video och bra musik i överraskande arrangemang.
  • Højskolesangbogen, Minna Johannesson, Det Kongelige Teater. Teaterkonsert skapad av visor, patriotiska hymner och sånger ur Danmarks mest kända sångbok. Dansk kanon iscensatt med humor och svärta – där nationella ideal bryts mot brokig verklighet.

Årets kollektiva verk

  • Une chambre en Inde, Théâtre du Soleil/Ariane Mnouchkine. Yster, mångkulturell uppsättning som framhäver teaterns kraftfulla humanism mot terrorismens och intoleransens alla mörkermän och förtryckare. Löje, gyckel, spelglädje och visuellt överdåd.

Årets regissör

  • Katie Mitchell – för Cleansed, Sarah Kane, National Theatre London och Pelléas et Mélisande, Debussy/Maeterlinck, Operafestivalen i Aix-en-Provence. Sarah Kane äntligen på nationalscenen, i ett förtätat, sublimt verk om absolut kärlek i ett samhälle byggt på våld, tortyr och maktens haveri. Fantastiskt ljudarbete och en koreografiskt exakt rytm. I Pelléas et Mélisande gör Mitchell med filmiska sekvenser och psykoanalytisk tolkning ett visuellt enastående verk (se hela operan här).
  • Krzysztof Warlikowski – för Phèdre(s), Odéon-Théâtre de l’Europe och Il Trionfo del Tempo e del Disinganno, Händel, Operafestivalen i Aix-en-Provence. Fedra skildrad som myt och outsläckligt begär genom texter av Euripides, Wajdi Mouawad, Sarah Kane och JM Coetzee. Isabelle Huppert i kompromisslösa utspel och förvandlingar, samt ljud, bild och ljus i tät komposition. Händels oratorium tolkat som en konflikt mellan dagens gränsöverskridande ungdomskultur och konservativa, religiöst nedärvda förtryck, särskilt mot unga kvinnor.

Årets nycirkus

  • La Cosa, Claudio Stellato, Nycirkusfestival Københavns Internationale Teater. Fyra män hugger ved, staplar ved, river varandras ved, vilar på ved, dör på ved… En underbar bild av en absurd värld vars mening är att vi bygger, river, omformar, förnyar, i eviga cykler.
  • La grenouille avait raison, James Thierrée/La Compagnie du Hanneton, Göteborgs dans- och teaterfestival. Surrealistisk scenpoesi, där Beckett möter Lewis Carroll och komik à la Ernst Lubitsch. En kaotisk, omöjlig drömvärld iscensatt konkret i ett föränderligt scenrum.

Årets performanceverk

Samtliga hämtade från Det Frie Felts Festival, del av CPH-Stage 2016.

  • Everything Remains, Juli/Jon. Suggestiv dansperformance, långsam som nospel, i djuplodande utforskning av kön och identitet i en människas kropp.
  • Udsigter fra min bedstemors køkken, Wunderverk. Dockperformance med en skådespelare, marionetter och åtta åskådare runt ett köksbord i en lägenhet. Till kaffe og kage hör vi bedstemors minnen från dansk-tyska trakter i Sydjylland. Tänkvärda perspektiv på nation och gränser.
  • Hamlet private, Martina Marti. Hamlet som en privat tarotsession, där jag guidas av en skådespelare att möta mina egna utmaningar i relation till en kortlek vars figurer kommer från Hamlet. Elegant, lekfullt och intellektuellt stringent.

Foton
1. Pelléas et Mélisande, Patrick Berger Artcomart
2. Everything Remains, Juli/Jon pressbild
3. Wycinka, Teatr Polski, Natalia Kabanow
4. Udsigter fra min bedstemors køkken, Henning Sjøstrøm

5. Ødipus og Antigone, Det Kongelige Teater, Natascha Thiara Rydvald​
6.
Il trionfo del Tempo e del Disinganno, Pascal Victor Victor Com Art