Teaterfestivalen i Avignon 2012: II – John Berger, Katie Mitchell, Christophe Honoré, Christoph Marthaler
Litteraturen är ofta en viktig inspirationskälla för dagens scenkonstnärer. Flera uppsättningar på Avignonfestivalen visar att böckernas ord kan få en innovativ fysisk och visuell gestaltning. Praktexempel är Simon McBurneys och Complicites spektakulära tolkning av Bulgakovs roman Mästaren och Margarita. Den omvandlar en 70 år gammal text till fysisk ensembleteater i ultramodern scenteknologi.
Regissören Katie Mitchell fortsätter sina teatrala utforskningar av litteratur genom multimedia. Efter sina tidigare, experimenterande uppsättningar i London av Virginia Woolfs Vågorna och Dostojevskijs Idioten gör hon nu med Kölns Schauspielhaus en läsning av WG Sebalds succéroman Saturnus ringar.
Konceptet liknar det hon nyss använde på Fröken Julie med Berlins Schaubühne: scenen är en s k Foley-studio, för ljud och eftersynkronisering på en film. Flera berättare läser stycken ur romanen, som motsvarar romanjagets tankar under vandringar längs med kusten i Suffolk. Sex-sju personer gör ljudeffekter till pågående svartvita filmsekvenser som projiceras mot fondväggen i två eller tre bilder. De blandar dokumentära arkiv med nutid, i den åldrande författarens meditation över Europas historia i sönderfall.
Skildringen inramas av att berättaren läggs in på sjukhus efter att ha besökt dessa landskap. Filmsekvenserna och scenens nutid på sjukhuset skapar en parallell mellan hans utslockning och den historia vars spår han kontemplerar. Iscensättningen är lågmäld och disciplinerad, medan mannen söker sig bakåt i tiden på spaning efter början till vår kultur, vår tid. Festivalpubliken blir tyvärr otålig och tenderar att troppa av under den knappt två timmar långa föreställningen.
Litteraturintresserade fransmän dras i gengäld till filmaren och teaterregissören Christophe Honorés senaste pjäs, Nouveau roman. Med ett ungt gäng skådespelare iscensätter han de författare kring förläggaren Jérôme Lindon på Editions de Minuit, som utgjorde Nya romanen: Claude Simon, Alain Robbe-Grillet, Nathalie Sarraute, Marguerite Duras m fl. Honoré skapar fiktiva möten mellan dem under en tioårsperiod från 1959, där de diskuterar litteraturens former och utreder sina inbördes samband och skiljaktigheter som grupp.
I samtalen inflikas monologer med utdrag ur författarnas texter, bland annat ett långt parti ur Claude Simons Vägen till Flandern. Honoré visar också på tv-skärmar nutida franska författare som talar om Nya romanens betydelse. Pjäsen hyllar dessa författare som gick emot kommersiella lagar och konventioner för att utforska nya vägar i litteraturen. Någon nyskapande scenkonst uppstår dock inte i Nouveau roman. Pjäsen har charm och intelligens men tyngs ner av ordmassor under nästan fyra timmar.
Desto lättsammare är schweizaren Christoph Marthalers senaste verk, Meine faire Dame – ein Sprachlabor, en fantasi över musikalklassikern My Fair Lady. Marthalers sjungande och talande internationella ensemble leker sig igenom absurda uttalsövningar i ett språklaboratorium. Professor Higgins parodieras som tyrann med sina engelska språkramsor, och Marthaler utforskar hur det blir kortslutning i kommunikationerna, när ord och kroppar liksom inte hänger ihop. Det är en ljuvlig sångkomedi om hur vi försöker anpassa oss till enhetliga mönster i en kommersiellt globaliserad kultur, där vi ofta snubblar och missförstår varandras språk.
Meine faire Dame passar sålunda väldigt bra på Avignons internationella teaterfestival, där många kulturella dialekter bryts mot varandra, i en kreativ stämning av konflikt och samförstånd.
Publicerad i SvD 17/7 2012
Läs mer om Avignonfestivalen 2012:
Teaterfestivalen i Avignon 2012: I – Simon McBurney, William Kentridge, Sophie Calle >>>
Bildkonst möter scenkonst – hur konstnärer som William Kentridge, Rabih Mroué och Sophie Calle agerar i scen- och bildkonst >>>
Läs mer om Katie Mitchell:
Det Kongelige Teater vitaliseras av internationella scenkonstproduktioner - Marthaler, Mitchell och Kirsten Dehlholm/Hotel Pro Forma >>>
Fröken Julie tolkad i europeisk teater 2012 – Thomas Ostermeier, Katie Mitchell, Patrick Marber, Frédéric Fisbach och Anna Pettersson >>>
Premio Europa per il Teatro - teaterfestival med Kristian Smeds, Vesturport, Farm in the Cave, Katie Mitchell, Peter Stein m fl >>>
Läs mer om Christoph Marthaler:
Det Kongelige Teater vitaliseras av internationella scenkonstproduktioner - Marthaler, Mitchell och Kirsten Dehlholm/Hotel Pro Forma >>>
Schutz vor der Zukunft (Skydd mot framtiden), Glyptoteket Köpenhamn >>>
Christoph Marthalers Papperlapapp – Avignonfestivalen 2012 >>>