Stockholms Blodbad – av Lucas Svensson, Malmö stadsteater/Mungo Park
Teater är onekligen det möjligas konst. I ett ystert, infallsrikt och frifräsande scencollage med danska Mungo Park-teatern och Malmö stadsteater testas relationer, fördomar, samförstånd och konflikter mellan svenskar och danskar. En extrem fråga berörs: skulle vi fredliga brödrafolk en dag kunna ta till vapen och ursinnigt döda varandra, som i Rwanda, Kosovo och Aleppo?
”Stockholms blodbad” är ett kollektivt projekt av ensemblen, svensk-danske regissören Moqi Simon Trolin och Köpenhamnsbosatte dramatikern Lucas Svensson. Dramaturgisk motor i uppsättningen är kröningsfesten 1520 i Stockholm för danske kung Christian II. Festen utmynnar i offentlig massavrättning av alla svenska statsråd och adelsmän som skulle kunna leda opposition och uppror. Ur blodet reser sig dock svenskarna på nytt, anförda av Gustav Eriksson (Vasa) och motar ut danskarna.
Men det är inget krönikespel utan snarare en humoristisk revy om hur historia och nutida debatt rörs samman i nationella myter, självbilder och fördomar. Ensemblen, med lika delar svenska och danska skådespelare samt tre musiker, tar fritt upp våra olika egenheter. Dansk hyggerasism ställs mot svensk PK-fundamentalism, flæskesteg med spröd svål mot handskuren Janssons frestelse, Kim Larsen kontra Evert Taube, en torterad Snapphanehjälte, frisinnad Christianiakultur, rød grød med fløde, sjuhundrasjuttiosju sjösjuka sjömän och mycket mer.
Bredvid detta dansk-svenska smågnabb förs reflektioner om makt och ledarskap. Christian II, lekfullt porträtterad av Kristian Holm Jensen, är en fladdrig kung med alltför stor krona, som mest vill ha fred och hygge. Men hans rådgivare, den ”Danske Machiavelli”, en kyligt stram Christine Albeck Børge, läser högt ur ”Fursten” och förmanar honom att stärka sin position genom att ingjuta fruktan. Historiens blodigaste dåd skrivs ofta av svaga ledare med nitiska rådgivare.
Johannes Wanselows komiskt lugubre bödel Homuth tillkallas och bryter den utdragna fyllefesten på slottet. I en effektiv iscensättning bankar han med basebollträ på en gummiklump medan litervis av rödfärg hälls ut på golvet där svenskarna stupar. Bödeln/Döden håller dystra monologer om alla slagfält han besökt genom historien – mänsklighetens återkommande våldskollapser. Jonas Munck Hansens lilla orkester, med elbas, synt och cello ackompanjerar slakten med en rockigt lågmäld version på begravningspsalmen ”Dejlig er jorden”…
”Stockholms blodbad” gapar över mycket – historieskrivning, politisk filosofi, antropologi – i en förvillande lekfull, opretentiös och spretig form. Men den efterlämnar ett allvar och frågor om hur långt vi människor är beredda att gå för att hävda våra territorier och särarter, som svenskar, danskar och – människor.
Stockholms blodbad
Mungo Park och Malmö stadsteater, Hipp
Text: Lucas Svensson
Regi: Moqi Simon Trolin
Scenografi, kostym: Bård Lie Thorbjørnsen
Medv: Kristian Holm Joensen, Josefin Iziamo, Marie Tourell Søderberg, Christine Albeck Børge, Mattias Linderoth m fl
Foton Stockholms blodbad, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly
Publicerad SvD 18/9 2016
