Petra von Kants bittra tårar – Malmö stadsteater

Ett av de mer omdiskuterade konstverk som valts ut till det prestigetyngda brittiska Turnerpriset är Tracey Emins My Bed, 1999. Emins installation utgörs av en obäddad säng, omgiven av tomma spritflaskor, fimpar, sömnpilleraskar, skitiga kläder, använda kondomer osv. Sängen är symptomatisk för Emins spektakulärt självutlämnande konst – verk som i ord och bild vittnar om en stökig, emotionellt och sexuellt utlevande tillvaro.

Mina tankar går direkt till Tracey Emin när jag i Malmö stadsteaters foajé välkomnas till en fiktiv vernissage för konstnären Petra von Kant. Snart nog dyker Susanne Karlsson alias Petra upp på ett bord iförd skinnpaj och svarta tajta jeans för att i en mikrofon deklarera: ”Mitt liv är konst – och konsten är mitt liv!”. Likt Emin pekar hon ut en rad bilder på folk hon säger sig ha legat med – i år. Och publiken blir del av hennes konst.

Vi bjuds in i teatersalongen där Petra förstås intar scenen för att utagera det som eventuellt är hennes privata liv men som i grunden alltid får en överton av drama och spektakel för att bli kittlande provokativ konst och performance.

Uppsättningen bottnar i Fassbinders berömda film från 1972, men det bästa med Anna Bergmanns bearbetning och regi är att hon skapar andra referenser, till vår tids konst- och kändiskultur. Petra von Kant hamnar här i en destruktiv rundgång av sina egna iscensättningar. Alla nära relationer blir rollspel i pågående konstnärliga processer, där det snart är omöjligt att urskilja känslors äkthet.

Det är svårt att i denna tolkning avgöra om Petra verkligen blir kär i den unga musan Karin, tecknad av Natalie Sundelin som en självupptagen artist-wannabe. Där Fassbinder i deras erotiska relation vävde in ett klassrelaterat ägarperspektiv lyfter Anna Bergmann snarare fram Petras beroende av att använda Karin som formbar konstnärlig materia.

En lång sekvens visar henne i utmanande och freudianska videoverk – kreativt arbete av Sebastian Pircher och scenografen Janina Audick! Filmernas symboler återfinns fyndigt nog i Petras ”utställning” i teaterfoajén.

Mor, dotter och väninna dras också in i Petras narcissistiska skaparvirvel. Men den som på allvar tycks se henne, som människa och konstnär, är den ständigt närvarande assistenten Marlene (Sina Kiessling). Gåtfull, lojal och stum, i konstens stundtals alltför bullriga och trolösa skenvärld.

Petra von Kants bittra tårar

Malmö stadsteater, Intiman

Text: Rainer Werner Fassbinder, övers Lars Bjurman

Regi: Anna Bergmann

Scenografi: Janina Audick

Medv: Susanne Karlsson, Karin Lithman, Katarina Lundgren-Hugg, Alba August m fl

Foton, Petra von Kants bittra tårar, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly

Publicerad SvD 7/10 2016