Fröken Julie – regi Moqi Simon Trolin, Malmö stadsteater

Det är strukturer som synliggörs, utmanas och brottas ned i midsommarnatten när Moqi Simon Trolin sätter upp Strindbergs Fröken Julie på Malmö stadsteater. Strukturer som osynligt fastnaglar oss människor i hierarkier inom kön och social klass, men i grunden är högst förhandlingsbara. Det har ju #metoo-debatten under hösten 2017 demonstrerat med önskvärd tydlighet.

August Strindbergs oerhörda modernitet när han 1888 skriver Fröken Julie är att han vill sätta traditionens maktordningar till diskussion. Har köksan Kristin rätt när hon med djup indignation läxar upp fästmannen, betjänten Jean, och ryter att ”det är skillnad på folk och folk”? Angelica Radvolt markerar skillnaden med en hand högt och den andra lågt, medan hon kokar av ilsket rättänkande. Hennes Kristin har ju beundrat Fredrik Gunnarsons Jean för hans professionella klassmedvetande och oklanderliga yrkesutövning.

Nu inser Kristin, som tidigare på kvällen villigt studsade runt och serverade Jean, att han inte längre vet sin plats. Ett one-night-stand med grevedottern Julie har skapat en spricka i betjäntens välkammade självbild, en spricka där han finner kreativitet att våga drömma om ett annat liv, som hotellägare och rentier, med en köpt grevetitel. Sex kan ju frigöra våra mest ohämmade fantasier, sex struntar i de strukturer som säger att ”dräng är dräng” och ”hora är hora”, för att nu citera Strindberg igen.

Karin Lithman tar i sitt Julieporträtt fasta på den frimodiga uppfostran som denna adelsfröken i en monolog säger sig ha fått. Pojksysslor och tankar om jämlikhet har format henne till en offensiv, självsäker ung dam. Med överklassens självklarhet tror Julie dessutom att hon kan leka med gränser. Karin Lithman är stilsäker i skildringen av Julies kris – när det varken går att fly bort med Jean eller stanna kvar på godset. Hon blir rasande av insikten att denne Jean är en bristfällig affärspartner och torftig kärleksdito.

Grälscenerna mellan Lithman och Gunnarson osar av deras desperation att inte kunna slå sig ur sina roller. Hur ska vi kunna bryta strukturer när de kanske bara skissar konturerna av det vi faktiskt är? Förmår vi vara så fria och frimodiga som vi önskar att vi vore?

Danska scenografen Ida Marie Ellekilde har placerat dramat i ett rostfritt high-tech-kök. Slaktknivarna hänger på rad vid en huggkubb där Julie ominöst vilar sitt huvud en stund i kampen. I bakgrunden hörs Visa vid midsommartid svagt medan en videoprojicering visar Zornliknande scener av folkdans.

Roligt nog spelas just nu Fröken Julie för lika utsålda hus på Köpenhamns Det Kongelige, i regi av Staffan Valdemar Holm. Där betonas det ”omöjliga” i relationen mellan en gammal Jean och en ung, förslaget naiv Julie, som om 1800-tal och nutidskultur krockade. Båda dessa uppsättningar sprudlar av pjäsens dramaturgiska fokus och vitalitet.

Fröken Julie

Text: August Strindberg

Regi: Moqi Simon Trolin

Scenografi, kostym: Ida Marie Ellekilde

Medv: Karin Lithman, Fredrik Gunnarson och Angelica Radvolt

Malmö stadsteater, Hipp

Foto, Fröken Julie, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly

Publicerad i SvD 13/1 2018.

Läs mer om Fröken Julie:

• Frøken Julie – i tolkning av Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller, Det Kongelige >>>
• Fröken Julie tolkad i europeisk teater 2012 – Thomas Ostermeier, Katie Mitchell, Patrick Marber, Frédéric Fisbach och Anna Pettersson >>>