teaterkritik - kulturproduktion

Dissekering av ett snöfall – Sara Stridsberg på Skillinge Teater

2016-11/konungaflickan-1024x683.jpg

När teaterchefen Katarina Zell bad den fransk-argentinska regissören Mariana Araoz att för fjärde gången regissera sommarteater i Skillinge hade Araoz just iscensatt en reading med sitt franska Collectif Masque av Sara Stridsbergs drömspel Dissekering av ett snöfall. Styckets magiska realism, dess tematik om Konungaflickan, drottning Kristina, som söker frigörelse och identitet – det är stoff som självklart lånar sig till Mariana Araoz latinamerikanskt barocka scenspråk.

Pjäsen är en meditation över en flicka som fostras att bli kung men varken vill kriga som en man eller föda tronarvingar som en kvinna. Konungaflickans vän Filosofen (Nils Peder Holm) kallar henne en anomali, alltmedan hon trotsigt rotar runt i sitt existentiella kaos: i maskspel med sin döde far (Harald Leander), tonårsrufsiga möten med den valpige friaren Love, intimscener med förbjudna begär till kammarjungfrun Belle (Katarina Zell), och sakliga resonemang om staten med en figur i svart kåpa och stålbågade ”blindglasögon” kallad Makten.

Emilie Strandberg är dynamisk centralgestalt i en kvartett som skickligt navigerar sig fram genom skiftande roller och tonlägen. I stiliserade scener med Etienne Champions rena, enkla halvmasker gestaltas drömmar, fantasier, levande och döda ur Konungaflickans medvetandeström. Harald Leander och Nils Peder Holm skapar livemusik, distorsioner, flåsljud och spel på glas som gåtfulla ljudlandskap under dialogerna. Marta Cicionesis avskalade scenografi gör fyndigt bruk av öppna metallramar i olika storlekar. De ställs som väggar och låser tidvis in Konungaflickan, flyttas runt eller välts i raseri. De används som gitarr, dödsbädd, vapen, värja, spegel, bok – ja även som digitala läsplattor.

Mariana Araoz stilistiska växlingar följer lyhört Stridsbergs språkliga schatteringar. Det märks att hon närläst pjäsen, som nästa säsong spelas i Frankrike (med Harald Leander från denna trupp). Rollfigurerna är injicerade med uppror från gotisk punk, förnuftstro från Upplysningen och genusteorier från vår tid. Sylvie Berthous kostymer förstärker genremixen: över hudfärgade nylontrikåer med tatueringar bärs historiskt anstrukna kåpor, rockar och klänningar. På så sätt rör sig dramat i nutida diskussioner om politik och hierarkier, könsroller och identitet, men genomsyras av en närvarande historia, drömlikt gestaltad som det kollektiva undermedvetna.

Katarina Zell citerar i programmet en favoritreplik: ”Ni har aldrig accepterat att något skulle vara omöjligt. Om ni tvekar, gör det modiga.” Det gäller verkligen för Skillinge Teater, som ännu en sommar satsar på utmanande och konstnärligt utforskande teater.

Dissekering av ett snöfall

Text: Sara Stridsberg

Regi: Mariana Araoz

Scenografi: Marta Cicionesi

Medv: Emilie Strandberg, Harald Leander, Katarina Zell och Nils Peder Holm

Skillinge Teater

Pressbilder Dissekering av ett snöfall Dan Hazelius

Publicerad SvD 29/6 2016