Avignonfestivalen 2004 1/3 - Schaubühnechefen Thomas Ostermeier gästande konstnärlig ledare

Stämningen är på topp vid årets upplaga av teaterfestivalen i Avignon. Den provensalska staden bubblar av galna upptåg, musik, gyckelspel, engagerade debatter och våldsamt omtumlande, lysande teateruppsättningar.

Årets festival är framför allt präglad av den tyska närvaron. Den nya ledningen, Hortense Archambault och Vincent Baudriller, vill ge programmet en tydlig konstnärlig profil. Man ska därför inbjuda en konstnärlig ledare utifrån varje år. Först ut är den unge Schaubühne-chefen Thomas Ostermeier, som valt ut sina europeiska favoriter bland regissörer och koreografer.

- Denna festival bygger på ett fransk-tyskt samförstånd, vilket vi ser som ett uttryck för ett kulturellt Europa, försonat i sin historia och på gång mot en gemensam framtid. Vi vill också gå in i en djupare utforskning av konstnärens roll och arbete, upprätta en resonans mellan olika föreställningar utifrån en konstnärlig personlighet. Hans temperament inspirerar och färgar hela programsättningen, säger Archambault och Baudriller.

Ostermeier har inviterat några av den aktuella tyska teaterns allra största namn: Frank Castorf, Christoph Marthaler, René Pollesch och koreografen Sasha Waltz. Belgien deltar med ledande konstnärer inom dansprogrammet: Jan Fabre, Jan Lauwers, Meg Stuart och Sidi Larbi Cherkaoui. Från Spanien kommer den kontroversielle argentinske regissören Rodrigo Garcìa och Italien sänder en enfant terrible i form av Pippo Delbono. ”Snällast” på festivalen är de franska regissörerna, särskilt den tyskinspirerade Bernard Sobel och Frédéric Fisbach, som arbetar stramt och poetiskt, gärna med klassiker.

Thomas Ostermeier deltar med fyra pjäser och har huvudnumret med sin moderna uteliggarversion av Büchners Woyzeck i påvepalatset. Det är första gången någonsin där talas tyska på scenen, vilket har mottagits väl av den franska publiken. Detta beror säkert på att Avignonfestivalen har många nedresta parisare, som älskar de tyska regissörernas kaotiska scenexperiment och hårda sociala kritik. Castorf är en kultregissör i Paris, det är även fullsatt på hans stökiga drogpjäs Kokain här i Avignon.

Det är en markant politisering i festivalens utbud. De utländska regissörer som valts är alla uppfyllda av att bryta ner teaterns borgerliga former och upprätta estetik och arbetsmetoder som uttrycker en kritik mot kommersialism och globalisering. Thomas Ostermeier anser att en genomförd festival är ett bättre sätt att visa engagemang för samhällets utsatta grupper, än att strejka, som kulturarbetarna gjorde förra året. Bernard Sobel hävdar att teatern är överlägsen politiken, just därför att den inte har färdiga recept:

- Teatern, som uttrycks genom ord, idéer och eftertanke, hjälper oss att leva i osäkerheten, att acceptera tillvarons brist på syfte och mening. Det är i sig en befrielse.

Publicerad SvD juli 2004

Läs mer om Avignonfestivalen 2004:

Frank Castorf, René Pollesch och Rodrigo Garcia

Skönhetens krigare, Jan Fabre, Olivier Cadot/Ludovic Lagarde, Christoph Marthaler och Sasha Waltz