Stuepigerne (Les Bonnes) av Jean Genet - regi Staffan Valdemar Holm, Det Kongelige Teater, Köpenhamn
Jean Genets moderna klassiker Les Bonnes (Jungfruleken) från 1947 handlar om två tjänstekvinnors självförintande uppror. I ett ritualiserat, surrealistiskt rollspel gestaltar de fantasin att mörda sin självupptaget arroganta arbetsgivare, kallad Madame. Det franska ordet för kammarjungfru, ”bonne”, är dubbeltydigt: dels betyder det god, dels är det en förkortning av det nedlåtande ”bonne à tout faire”, en man kan ha till allt.
De är gamla och slitna, går med stukad hållning, som de piffar upp med illa utförda eleganta gester, som de snott från Madame. I detta sceniska och existentiella tomrum lever kvinnorna i rundgång med sin rollek, som projiceras med video på fondväggen. Där finns Madames dekadent överdekorerade salong och där ser de sig själva som långa, unga, Barbieliknande blondiner, iförda endast trosor, bh och högklackade skor.
Claire och Solange säger sina repliker, som andas av skräckblandat egensinne och rituell sadomasochism, till de ljudlösa figurerna i detta dockskåp av rörlig bild. Blondinerna i filmen laddas sexuellt som fetischer för de åldrande jungfrurnas oförlösta begär. De utagerar inte bara den tänkta mordscenen på Madame, utan också rivaliteter och bitchiga gräl om tänkta älskare. Filmens dubbleringar ger en extra dimension åt textens teatrala lek med identiteter.
Förvirringen tilltar när Madame gör entré i Malene Schwartz gestalt – och ser likadan ut som jungfrurna i kofta, kjol och hårknut. Är hon bara ännu en rollspelare, eller på ”riktigt”, inom fiktionen? Plötsligt fördubblas dessutom dessa tre kvinnor av filmens tre blondiner, som likt en hallucination förkroppsligas på scen. Livs levande.
Regissören Staffan Valdemar Holm, som under sin tid som Dramatenchef beskylldes för att anlita för få kvinnor, kompenserar här med råge. Men hans skildring handlar inte om könskvoter utan om vår tids kommersiellt styrda dyrkan och fetischisering av den evigt unga, rynkfria kvinnan. De hunsade kvinnornas dröm om frihet och makt brakar in i en förvrängd spegelbild av dem själva som overkligt unga, blonda sexualobjekt. Där finns ingen frigörelse.
Befriande är det i gengäld att få ta del av den danska stjärntrion Neumann-Olesen-Schwartz, som obesvärat leker med rollernas ständiga identitetsskiften och sinnestillstånd. Som tre vildkatter växlar de mellan undergivenhet, aggression, koketteri, begär och desperation. Deras kroppar, tonfall och gester är kontrollerade ut i minsta detalj, helt i konsekvens med regissörens originella tolkning av pjäsens olika fiktionsnivåer.
Stuepigerne
Det Kongelige Teater, Köpenhamn
Text: Jean Genet, övers François-Eric Grodin
Regi: Staffan Valdemar Holm. Scenografi, kostym: Bente Lykke Møller. Medv: Birthe Neumann, Kirsten Olesen, Malene Schwartz m fl
Publicerad SvD 10/6 2011
Läs mer om Staffan Valdemar Holm:
- Intervju om arbetet som Dramatenchef
- Richard III av Shakespeare - Det Kongelige Teater, Köpenhamn
- Macbeth av Shakespeare - Det Kongelige Teater, Köpenhamn