Nya vägar inom dansk teater

I Signas Salò betraktas teaterpubliken som inbjudna gäster och medverkar interaktivt med 32 performanceaktörer. Dessa är uppdelade i en strikt hierarki ledd av de fyra Masters: The Duke, President, Magistrate och Bishop. Fyra Madamer lyder direkt under herrarna, och en av dem är husets ägare, Madame Vaccari, spelad av Signas grundare Signa Köstler. Hon är en aftonklädd, blaserad societetskvinna som mottar oss gäster vid ankomsten, förklarar hur livet i villan är organiserat och delar in oss i smågrupper. Anförda av husets herrar, värdinnor, ”knullare” (beväpnade vakter), hembiträden eller barn sänds vi sedan ut att upptäcka Salòs bisarra, stundtals frånstötande verklighet.

Här defloreras oskulder framifrån och bakifrån, man använder barn som hundar eller lägger upp dem nakna på middagsbordet som dekoration. I källaren finns en orgiesal, där det arrangeras kapplöpning mellan bakbundna barn på golvet. I något annat rum sker gruppvåldtäkt. Det bör här understrykas att alla performanceaktörer är vuxna – flera är skådespelare – och uttolkar fiktiva roller. Verket pågår dygnet runt under fyra spelperioder om fem dagar vardera, då publiken kan komma och gå som den vill. Alla får alltså helt individuella upplevelser, beroende på var eller när man befinner sig i villan. Min värd, The President (Frank Bätge), är iförd sidenrökrock och redogör ivrigt för sitt gränsöverskridande liv, när vi har en pratstund i hans blodröda kammare. Frank Bätges skådespeleri består av situationsbaserad improvisation utifrån rollfigurens förutsättningar. Presidenten hävdar att Salò bara härmar samhällets hierarkier och att han hellre vill dö i njutningen av en ejakulation över en oskuld än söka terapier och bot för sina råa begär.

Salò är ett av Signas hittills mest ambitiösa performanceprojekt, som kritiskt utforskar maktstrukturer och sociala hierarkier. Signa grundades 2001 och leds av dansk-österrikiska konstnärsduon Signa Sørensen Köstler och Arthur Köstler, numera i partnerskap med den svenske arkitekten Thomas Bo Nilsson. Signa har hyllats för sina genomgripande platsspecifika iscensättningar främst i Danmark och Tyskland (gruppen var även uttagen till 2008 års Theatertreffen i Berlin). Deras verk, som spelas på engelska/tyska, upprättar fiktioner som tydliggör människors benägenhet att inordna sig i hierarkiska system. De har konstnärligt granskat religiösa sekter, prostitution och trafficking, men även blottlagt strukturer som alstrar politiskt och institutionellt förtryck. I Salò blir man som besökare vänligt bemött av värdarna, men i detta samförstånd blir man också delaktig i det våld de utövar. Jag är fri att umgås och tala med alla invånare i huset, men ju fler timmar jag vistas i miljön desto allvarligare frågor infinner sig: Borde jag ingripa? Vilket ansvar har jag? Vad är det som gör att vi i publiken dras till de rum där det ”händer” något, dvs där barnen utsätts för perversa ritualer? I förlängningen väcker den teatrala installationen ett påtagligt medvetande om hur man passivt medverkar i det våld och förtryck som pågår ute i vårt samhälle, i vår värld. På detta sätt förskjuter Signa med sin relationella estetik perspektivet bort från teaterhändelsen som ett spektakulärt verk man upplever och konsumerar. I stället blir åskådarens varseblivning av sina egna reaktioner och handlingsmöjligheter det centrala.

Signas performanceprojekt Salò presenteras av den för spelåret nystartade Köpenhamnsteatern Republique. Teatern har en uttalat internationell inriktning och lägger stor vikt vid nytänkande i de konstnärliga uttrycken. Republique invigdes i somras, i samarbete med Københavns Internationale Teaters Metropolisbiennal, med den colombianske teatermannen Enrique Vargas poetiska verk City Puzzle. Där fördes åskådarna varsamt runt i dunkla rum i en sinnenas teater, där ljud, dofter, viskningar och beröringar förmedlade stadens berättelser från olika tider. I slutscenen fick varje åskådare knyta ett litet band, en liten livstråd, till en arkitektonisk konstruktion som helt skapats av sådana trådar, som vore detta en bild av det större liv varje individ är del av.

Republique har från första stund haft succé, även med kanadensiska nycirkusgruppen Les 7 doigts de la main och en sprakande dynamisk dansk tolkning av Shakespeares Trettondagsafton, kallad H3K, framförd av sju män i ständig förvandling. Teatern bedriver också en laboratorieverksamhet, Que, där scenkonstnärer inför publik kan testa nya koncept som inte nödvändigtvis utmynnar i uppsättningar. Nyligen framfördes ett work in progress av den amerikanska performancekonstnären Toni Dove. Hon visade delar av ett kommande verk, med intrikata samspel mellan scenaktörer, filmgestalter och datorstyrda avatarer i en avancerad teknologi. Därefter fördes en dialog med publiken och Kirsten Dehlholm, konstnärlig ledare för den avantgardistiska scenkonstgruppen Hotel Pro Forma, som alltid söker nya vägar att koordinera bild, ljus, ljud och skådespeleri (nyligen Sverigeaktuell med Darwinoperan Tomorrow, in a year, som skapats tillsammans med electroduon The Knife). I samtalen dryftades både scenteknik och mer filosofiska frågor om hur teknologins utveckling förändrar förutsättningarna för hur människan definierar sig själv och hur teatern kan gestalta detta. Kirsten Dehlholm håller i februari-mars en workshop på Que, där man undersöker hur betydelsen hos en dramatisk text förändras i skilda visuella rum. Signas Salò, som pågår till 14 mars, är i sig ett oförutsägbart formexperiment, då verket bryter teaterns konventioner för tid och rum samt gör publiken till medaktör, vare sig man är aktiv eller passiv.

Även utanför huvudstaden vågar man satsa på originella arbetsmetoder för att utveckla teatern. I Odense har Teater Momentum sedan 2007 ett koncept som innebär att ett konstnärligt råd för varje spelår tilldelar en nytillsatt konstnärlig ledare ett antal uppgifter och kriterier som ska lösas i ett givet antal uppsättningar. Efter fullbordat spelår avskedas alla. 2009/10 har Daniel Rylander, svensk regissör utbildad vid Teaterskolen i Köpenhamn, fått uppdraget. Hans första uppgift var att skildra familjeuppror och där gjorde Rylander en rosad bearbetning av Strindbergs Pelikanen – Historien om hvordan man slår sin familie ihjel. Det andra var en dansk ”julefrokost” som en gameshow, där publiken åt julbord med skådespelarna. I slutet av februari är det premiär på allkonstverket Valkyrien, en historia om syskonkärlek, diktad av den unga danska dramatikern Line Mørkeby utifrån Wagners opera.

Det Kongelige Teaters dynamiske chef Emmet Feigenberg har en vision om att göra det inbjudande nya Skuespilhuset till en öppen, levande, internationell mötesplats. Teatern tampas med budgetproblem då den nya byggnaden har medfört ökade driftskostnader. Ändå håller man en hög konstnärlig kvalitet i den klassiska repertoaren: i höstas hyllades Staffan Valdemar Holms Richard III, just nu spelas den unge regissören Rune David Grues rosade version av Ludvig Holbergs hjältepastisch Ulysses von Ithaca, medan Jan Maagaard har gjort en utsökt tolkning av Eugene O’Neills Bygg allt högre boningar. Men Feigenberg vill också ha plats för spontana sceniska projekt och flexibla arbetsformer. Det Kongelige behöver locka till sig en yngre, engagerad publik och ta plats i den aktuella debatten. Inom teatern arbetar en grupp kallad Eventministeriet med snabbt iscensatta idéer utformade som bland annat teaterkonsert, varieté, barnteater och dramasketcher. En annan nyhet för i år är TNT, Temporary National Theatre, en projektgrupp ledd av regissörerna Anders Paulin, Mia Lipschitz och arkitekten Tor Lindstrand. TNT undersöker i olika former frågor om nationell identitet och medborgarskap. Gruppen har hittills ordnat gratis kurser i arabiska, visat dokumentärfilmer med debatt, spelat Juan Mayorgas koncentrationslägerpjäs Himmelweg med mera. I mars blir det premiär på Anders Paulins projekt KAFAK, med scenkonst baserad på texter av Kafka och ”interventioner” av verkliga experter från olika samhälls- och forskningsområden. Paulin samarbetar här på nytt med konstnären Joachim Hamou, med vilken han genomförde det originella scenkonst- och kunskapsprojektet Doktor K på Uppsala stadsteater 2008. Anders Paulin har tidigare gjort sig känd som en enfant terrible på Det Kongelige, med omdiskuterade uppsättningar av Mefisto och En midsommarnattsdröm. Med Paulin & Co kan allt hända – därför är det ett sundhetstecken att den danska nationalteatern ger dem fritt spelrum.

Runt hörnan från Skuespilhuset ligger en av Köpenhamns minsta teatrar, Får 302, som drivs med höga konstnärliga ambitioner. Nyligen spelades där Gertrude Steins experimentella What Happened? i regi av ovan nämnde Joachim Hamou. Därefter hade Får 302 urpremiär på den isländske regissören Egill Pálssons tolkning av Pär Lagerkvists Dvärgen. Detta är en sprudlande tokig, samnordisk produktion, där sex skådespelare från de nordiska länderna (med Anders Mossling från Sverige) skildrar ondskans mekanismer. Föreställningen, som utspelas på en minimal scen, tar avstamp i Lagerkvists Nobelpristal 1951, dyker sedan in i Dvärgens universum och gör nedslag i ondskans uttryck genom historien. Berättelsen om den missunnsamme Piccolino framförs i ett groteskt, fysiskt gruppspel, där alla skådespelarna är ömsom dvärgen eller hans motspelare. Handlingen bryts med distanserande utvikningar där man i rykande tempo berör religion, politik, konst och andra fenomens betydelse för ondskans, våldets och krigets fortlevnad. Mera svenskt blir det på Får 302 med Ingmar Bergmans Persona nu i februari-mars.

Teater Får 302, som leds av Charlotte Rindom, har tagit initiativ till ett nordiskt teaternätverk där man i gemensamma produktioner och seminarier laborerar med scenens uttryck och söker hävda teaterns plats i offentligheten. I Sverige ingår stadsteatrarna i Malmö, Göteborg och Uppsala samt Tribunalen i Stockholm. Dvärgen har satts upp inom ramen för detta nätverk och kommer att turnera i Norden till hösten. Omvänt kommer regelbundet nordiska gästspel till Får 302. Detta arbete är ännu ett exempel på hur dansk scenkonst för närvarande förnyas av att man öppnar sig för andra språk, konstnärliga och vetenskapliga discipliner i okonventionella, överraskande samspel. Genom teaterkonstnärernas kreativa engagemang upprättas fantastiska spelplatser som bejakar den sociala och konstnärliga mångfalden i vår samtid.

På webben:

republique.dk, signa.dk, hotelproforma.dk, teatermomentum.dk, kglteater.dk, faar302.dk

Publicerad Under Strecket i SvD 14/2 2010