Mussolini, Liva Weel och PH – motståndsteater vid Öresund!
Dramaten har på sistone varit föremål för medial och politisk upptuktning, med anledning av allvarliga vittnesmål om dysfunktionella relationer i huset.
Samtidigt släpper Dramatens tidigare husdramatiker (2003-10) Lucas Svensson i stillsamma former en ny pjäs med verkligt komprometterande information. I Mussolinis de 100 dage, uruppförd på den uppkäftiga källarteatern Får 302 i Köpenhamn får vi nämligen veta att fascismens fader Mussolini på 30-talet fick en politiskt laddad pjäs spelad på Dramaten.
I en infallsrik och drastisk uppsättning av isländske Egill Pálsson skildras hur Il DuceMussolini kontaktar Puccinis librettist Giovacchino Forzano. Tillsammans ska de utforma en propagandapjäs om Mussolinis förebild, Napoleon Bonaparte, och de 100 dagar våren 1815 då kejsaren hade återtagit regeringsmakten efter landsförvisningen på ön Elba.
De tre skådespelarna Birgitte Prins, Charlotte E Munck och Ole Lemmeke förmedlar effektivt och lekfullt textens olika dimensioner. Ett spår gisslar Dramaten och dåvarande chefen Pauline Brunius som glatt tog emot den lovande dramatikern Mussolini. Ett viktigt spår handlar om författaren Forzano som är konfliktskygg och ofrivilligt dras med i att bli språkrör för fascistiska värderingar. Det kan påminna om Klaus Manns roman Mefisto (som ju varit både succépjäs och film) om en skådespelares schackrande med egna åsikter för att kunna spela teater i Tredje riket. Teater Får 302 uppförde för övrigt för ett par år sedan en annan pjäs av Lucas Svensson om just samme stjärnskådespelare, Gustaf Gründgens, som av fåfänga gick i nazismens ledband.
Mussolinis de 100 dage, ledigt översatt till danska av Johanne Lykke Holm, är naturligtvis en text som borde sättas upp på Dramaten eller någon annan svensk teater. Samtidigt får vi glädjas åt Lucas Svenssons framgångar på danska scener. Han har just mottagit Dansk-Svensk Kulturpris, motiverat av ”hans særlige sans for at forene veldokumenteret og ofte historisk stof med det poetiske og fabulerende”.
Mera dansk-svenskt utbyte med politiska övertoner erbjuder Malmögruppen Teater Theatron med sitt nya kabarécollage Liva & PH – en motståndskabaré. Här möter vi den danske designern, revyförfattaren och debattören Poul Henningsen (han med PH-lampan) och den folkkära revyartisten Liva Weel. Regissören Karin Parrot-Jonzon har tillsammans med dramaturgen Jan Mark sammanställt denna fina lilla föreställning, där Suzanna Santrac och Zeljko Santrac tar rollerna som Liva och PH, i ett montage mellan deras biografier och politiskt laddade revyvisor på 1930- och 40-talen.
Peter Holm har skapat en intim spelplats kring Jonatan Sersams piano och tecknat kostymer som antyder särdrag hos huvudpersonerna: en mustigt röd, urringad sammetsklänning för Liva och stilenligt rymliga byxor för PH samt hans typiska ”arkitektglasögon” med breda svarta bågar.
En poäng med denna motståndskabaré är att skådespelarna just inte försöker likna de verkliga förebilderna, utan gör dessas stoff till sitt eget. Zeljko Santrac använder sin kluriga scenpersonlighet i utforskningen av PH och dennes mångsidiga engagemang. Suzanna Santrac är bäst när sångerna rymmer en viss indignation. Hon har inte den folkliga, småfräcka mustighet som Liva spelade på i sina revyer, utan utvecklas bättre när texten är drabbande och tydlig.
Med Jan Marks och Lasse Söderbergs klara, raka översättningar får texterna spela in i vår tid. Jag skulle vilja citera en hel vers från sången En av de saker jag lärt:
Kriserna skakar vår omvärld och vårt jag, ofta parallellt
Mycket blir sämre och sämre dag för dag, internationellt
Mänska var uppmärksam på
allting som sker
För av det blir du yngre
och börjar kämpa mer
Så blir det mening i alla år
Som gått
Och de slag vi fått
Övers. Lasse Söderberg
Visor, sång och teater kan vara fantastiska propagandainstrument – och det var något som Mussolini ville utnyttja. Men det kan sannerligen också vara medel till motstånd i intoleranta tider. Det visade Liva Weel, Poul Henningsen och deras samtida kollegor inom den danska revyvärlden. Detta arv har Karin Parrot-Jonzon och Teater Theatron velat påminna om i denna charmiga lilla turnéföreställning.
Mussolinis de 100 dage
Text: Lucas Svensson
Regi: Egill Pálsson
Scenografi: Siggi Óli Pálmason
Medv: Birgitte Prins, Charlotte E Munck och Ole Lemmeke
Teater Får 302, Köpenhamn
Liva & PH – en motståndskabaré
Regi och bearbetning: Karin Parrot-Jonzon
Dramaturgi: Jan Mark
Scenografi, kostym: Peter Holm
Teater Theatron, Bastionen, Malmö
Publicerat 17/4 2019 exklusivt på theresabener.se
Foton:
- Mussolinis de 100 dage, Teater Får 302, Søren Meisner
- Liva & PH – en motståndskabaré, Teater Theatron, Dragan Ruzic