teaterkritik - kulturproduktion

Peter Brook får det internationella Ibsenpriset 2008

I Peter Brooks senaste teateruppsättning, Fragments, med fyra minipjäser av Samuel Beckett, möts två uteliggare, en blind violinist och en enbent man. Efter inledande komiska, ömsesidiga irritationer finner de vägar att kommunicera, ja rentav bli beroende av en nära och livgivande relation med varandra. Dessa båda figurers sätt att upptäcka varandra och tillsammans definiera en gemensam spelplats har stora likheter med Peter Brooks sätt att skapa teater utifrån den tomma scenen. I mer än 60 år har han undersökt scener över hela världen med skådespelare av olika ursprung, färg och språk. Alltid med syftet att finna en punkt där människor vågar gå bortom sina färdiga föreställningar och upptäcka sig själva på nytt i mötet med den andre. Brooks teater bryter med kulturella och sociala stereotyper för att undersöka människans mångtydighet i det konkreta nuet.

När Peter Brook nyligen utsågs till den första mottagaren av det internationella Ibsenpriset, som 2007 instiftats av norska regeringen, framhöll man just hur han ”trängt undan teaterns gränser – nationella, etniska och religiösa”. Han har demonstrerat hur all lyckad teater på ett unikt sätt kan sammanföra människor. Den nu 83-årige Peter Brook har radat upp konstnärliga milstolpar genom åren: En midsommarnattsdröm, Marat/Sade, Carmen, Mahabharata, L’Homme qui, Hamlet och många fler. Men han har alltid betonat rörelsen och försöket som det väsentliga, aldrig velat bygga monument i sitt konstnärskap. Teatern existerar bara i nuet, framhåller Brook. Därför har han heller aldrig haft någon akademi utan redovisar sin praktik i iscensättningar med CIRT, Centre international de recherches théâtrales på den gamla Bouffes du Nord-teatern i Paris. ”Det finns inga hemligheter”, hävdar Brook, och detta är också titeln på en av hans få böcker.

Det internationella Ibsenpriset är ett nytt, fristående komplement till det nationella Ibsenpriset som sedan 1986 årligen belönar en framstående norsk dramatiker. Med valet av Brook till den internationella utmärkelsen visar juryn, under ordförande Liv Ullmann, att man bejakar teaterscenens eget språk och Brook som exempel på en betydande, självständig auteur inom scenkonsten. Prissumman är imponerande hög, 2,5 miljoner norska kronor (nästan 3 miljoner SEK), vilket mer än antyder att man söker Nobelprisstatus på teaterns område. Eftersom Nobelpriset i litteratur faktiskt tre gånger under den senaste tioårsperioden har gått till dramatiker (Fo, Jelinek och Pinter) är det särskilt intressant att man med det internationella Ibsenpriset vill framhäva scenens specifika grammatik och inte bara ser teaterkonst som illustrerad litteratur.

Just Peter Brook har i sina radikalt bearbetade klassikertolkningar omformat text till konkreta situationer med tydligt utstakade energifält och kroppsliga gestaltningar i rummet. En teater som bara reproducerar välkända monologer likt innehållslösa refränger tråkar ut honom själv. Brook är antiintellektuell och antitraditionell såtillvida att han aldrig söker något exklusivt samförstånd med ”kännare”. Endast det vi tillsammans kan upptäcka i scenens nu har betydelse.

Genom att bejaka Peter Brooks konstnärliga insats för teatern öppnar Ibsenjuryn (där även den svenske kritikern Leif Zern ingår) för utövare som Ariane Mnouchkine, Robert Wilson, Pina Bausch, Heiner Goebbels, grupper som Complicite och Odin Teatret, och alla de yngre teaterkonstnärer som fötts i samarbeten med dessa. Scenkonstens nydanare får därigenom ett viktigt institutionellt erkännande.

Publicerad SvD oktober 2008

Läs mer om Peter Brook här

Peter Brooks teaterkonst

Peter Brook - en resenär genom teaterkonsten

Une Flûte Enchantée - Peter Brook, efter Mozart, Bouffes du Nord, Paris hösten 2010

Paris - en internationell knutpunkt för nydanande teater och scenkonst

Världsteater i Paris - Ariane Mnouchkines Tambours sur la digue, Peter Brooks Le costume