teaterkritik - kulturproduktion

Nowy Teatr – ett nytt europeiskt kulturhus i Warszawa

Den polska teatern och dramatiken har de senaste två decennierna varit bland de mest vitala i Europa. Flera institutionsteatrar – särskilt i Warszawa, Krakow och Wroclaw – har varit plattformar för frigjord debatt om ett samhälle i förändring, gestaltad i komplexa sceniska formspråk. Den polska 2000-talsdramatiken tar upp kritiska frågor om bland annat konsumism, religiöst hyckleri, intolerans mot HBTQ-personer, självgod nationalism och förnekelse av antisemitism. Teater Galeasens succé Vår klass, om Polen och Förintelsen är bara ett exempel på denna djärva samtidsdramatik. Genom satsningar på europeiska samproduktioner, festivaler och utbyten är den polska publiken också delaktig i en europeisk kultursfär, medan regissörer som Krystian Lupa, Krzysztof Warlikowski, Grzegorz Jarzyna och Jan Klata är hett eftertraktade i Västeuropa.

I denna anda invigs nu Nowy Teatr i Warszawa, definierad som ett internationellt kulturcenter. Skanska har lett ombyggnaden av en före detta sopcentral till ett toppmodernt, flexibelt kulturhus, medfinansierat av kulturstöd från Norge, Island och Lichtenstein. Konstnärlig ledare för Nowy Teatr är Krzysztof Warlikowski, som i sin internationellt hyllade scenkonst på ett djuplodande, poetiskt sätt undersöker individens frihet kontra normer, ideologier, tabun och traditioner.

Warlikowskis team på Nowy Teatr ville inte inviga teatern med enkla paroller och ståtliga uppvisningar. Den nya, nationalkonservativa regeringen har sedan i höstas sänt tydliga signaler att konsten förväntas hylla ”polsk” identitet, tradition och historieskrivning, med direkta försök till styrning och censur från kulturministern. Nowy Teatr öppnades därför med ett internationellt forum, där ledande europeiska scenkonstnärer och polska kulturpersonligheter diskuterade konstens spelregler och utmaningar. Ledord för samtalen var underkastelse, raseri och frihet. Hur långt kan konsten kompromissa, när måste den göra rasande motstånd, och hur är konsten fri?

Viktiga perspektiv skissades, även frågor om konstnärers arrogans och bristande sociala solidaritet när det går bra kommersiellt. Den libanesisk-kanadensiske teatermannen Wajdi Mouawad menade att konstens svar på politiskt enögd styrning måste vara poesi och sammansatta bilder. Krzysztof Warlikowski framhöll att de ideologiska påtryckningarna just nu är en stimulans för honom att än mer utforska frihet, söka tydliggöra en mening i teaterns mångtydighet. Kulturdiplomaten Pawel Potoroczyn hävdade att både konstnärer och politiker är maktlystna psykopater, som vill manipulera folks känslor och normer. Skillnaden är att makthavare vill ha rätt, medan konstnärer söker sanning.

Många av talarna oroades för politiker som inte har armslängds avstånd till kulturen, men det påpekades att det polska kulturlivet ännu är långt ifrån Ungerns politiska styrningar. Just Nowy Teatr, som drivs i kommunal regi, stärkt av europeiska nätverk och samproduktioner, kan förhoppningsvis också vara en förebild och motor för den fria scenkonsten i Polen – och Europa.

Publicerad SvD kultur 4/5 2016

Läs mer om Krzysztof Warlikowski:

  • Phèdre(s) – av Krzysztof Warlikowski, Odéon, Paris >>>
  • Ruhrtriennalen 2015 – mångdimensionell scenkonst av Warlikowski, Ivo van Hove och Johan Simons >>>
  • Avignonfestivalen 2013 – nya verk av Sophie Calle, Katie Mitchell och Krzysztof Warlikowski >>>
  • The Rake's Progress i Andy Warhols kändiskultur – regi Krzysztof Warlikowski >>>
  • FIND 2012 - Festival för ny internationell dramatik, Berlin: von Mayenburg, Ostermeier och Warlikowski >>>
  • Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>