Samtal om devising (2013)
Samtal om devising, redaktörer Kristina Ros, Anna Berg och Lisa Lindén. Antologi utgiven av Barnteaterakademin 2013.
Representanter för olika perspektiv och yrkesgrupper reflekterar kring frågor som: Hur definierar vi dramatik? Hur definierar vi text? Vem äger rättigheterna till de verk som skapas kollektivt? Hur påverkar devisingmetoder teaterns olika yrkesfunktioner – dramatiker, skådespelare, regissörer, scenografer, dramaturger? Och varför är devising så inne just nu…
Theresa Benér: Om "devised theatre" – projektutvecklad scenkonst
Ur Theresa Benérs text:
"Många metoder och uttryck kan hänföras till begreppet 'devised theatre', eller 'collaborative creation'. En bra svensk term vore projektutvecklad scenkonst. Den betecknar uppsättningar vars koncept och gestaltningar utvecklas i processer, oftast kollektiva, i stort sett alltid utan föregående dramatext.
Från att ha varit tätt sammanlänkad med 60- och 70-talens frigrupps- och alternativteater har den projektutvecklade scenkonsten numera blivit norm inom europeisk teater. Det är i synnerhet genom internationella festivaler, gästspel och samproduktioner som dess metoder och uttryck efterfrågas och utvecklas. Det kan bero på att scenkonstnärerna där söker dialog med olika publiker i nationellt obundna formspråk. /.../
/.../ Det intressanta med Rimini Protokolls projekt och Metropolisbiennalens interaktiva iscensättningar är att scenkonsten går utanför teaterns traditionella rum. Det är inte vanlig gatuteater. Gränserna mellan konst och verklighet omdefinieras, då aktörerna med element av fiktion, lek och fantasi direkt söker påverka våra upplevelser av urbana områden. Metropolis projekt skapas i internationella tvärdisciplinära laboratorier, av scenkonstnärer, sociologer, intellektuella och arkitekter. Syftet är, precis som i tidig communityteater, att med scenkonsten upprätta mötesplatser för umgänge och demokratisk dialog.
Den projektutvecklade scenkonsten må alltså ha en mångfald av stilar, språk och referenser (här ovan har bara en liten del berörts). Men den handlar alltid om människan som en social varelse, i relation till rum, bilder, kulturer, normer, medmänniskor, drömmar och föreställningar. Den har en uppenbar anknytning till sin omedelbara samtid, då den leder till unika – ibland platsspecifika – verk. Dessa kan ofta ses som ”delrapporter” i scenkonstnärernas mer långsiktiga utforskningar av konstens möjligheter att ge mångskiktade perspektiv på verkligheten. /.../
Boken kan beställas kostnadsfritt från Barnteaterakademin